Kaakaaaa!!!

Minns ni kakmonstret i mupparna? Den kakälskande, ohyfsade figuren som mest liknade en blå oborstad badrumsmatta? Kakmonstret som gick i spinn när någon serverade kakor (eller när han helt fräckt stal dem) Jag var helt faschinerad av kakmonstret när jag var liten. Kanske var det för att han var totalt skamlös när det gällde att goffa åt sig kakor, eller hur han förtärde dem, genom att stoppa in alla på en gång och mala runt så att kaksmulorna stod som en kvast runt gapet på honom samtidigt som han vrålade - Kaaaakaaaa!!

Men han hade en poäng. Kakor är gott! Här kommer ett par recept på fantastiskt goda kakor.

Dumlekakor

175 g rumsvarmt smör + 1 dl socker

Röres vitt och pösigt

Blanda i 3 dl mjöl + 1 tsk bakpulver

Rör ihop allt till en deg. Rulla ut till en längd och dela i 16 delar. Rulla ihop till små bollar och lägg en i varje mazarinform. Tryck ner en dumlekola i varje degboll och platta till lite. Lägg en skiva noblesse ovanpå.

175 grader mitt i ugnen i 15 min.

Klart!

Blondies (Brownies bleka syster)

Smält 125 g smör + 200 g vit choklad

Vispa ihop 4 ägg + 3 dl socker och blanda med 2 dl mjöl och 1 tsk bakpulver

Rör ner den smälta chokladsmeten i äggblandningen. Häll i en liten långpanna .
20 min i 175 grader.

Klart!

Citat och sånt

Det är roligt med ord! Jag är omåttligt förtjust i ordspråk, citat och andra tänkvärda ordvänderier. Jag såg för ett tag sedan i en designbutik, en rolig korsstygnsbroderad väggbonad med texten: "Helvetes jävla skit!" Den skulle jag vilja ha...!
Eftersom jag inte enkom är en obotlig pessimist utan faktiskt mer ser mig som en realist, så hade jag ett tag denna ganska krassa betraktelse på mitt kylskåp.
"Var inte för optimistisk, ljuset i tunneln kan vara ett tåg..."
När jag känner mig lite mer hoppfull kastar jag ett öga på lappen med "Ett nej är ett kanske på sikt" eller på texten: "Hellre en tia i handen än en tjuga i foten"
Föregående vecka var ganska hemsk i många avseenden och när jag beklagade mig för en bekant fick jag en stund senare denna uppmuntrande hälsning via sms: "Le och var glad, ty det kunde varit värre - och jag log och var glad, och värre blev det"
Tack då...

Öst är öst och väst är väst...

Nu börjar det dra ihop sig... Efter lite över ett år i Stockholm bär det snart av hemåt till "Bästkusten" och "Sveriges framsida" igen. Ni får förlåta mig för mina lokalpatriotiska tendenser. Inget ont om vår Kungliga Hufvudstad, men "hemma" kommer alltid vara Göteborg för mig och saknaden över skramliga spårvagnar, skrålande Frölundafans, Aveny-strosande, skärande iiiiii:n och de så karaktäristiska ô:na har ofta varit svår. Jag har ibland kommit på mig med att le stort när jag har hört någon tala göteborska i tunnelbanan, eller ute på stan. Det låter så hemtamt och välbekant. Så mjukt och vackert. Ett rappt - E du go elle? med ett påföljande - Gôtt mos döö! gör mig lite varm inombords.

Jag har saknat tempot. I Göteborg strosar man på ett annat sätt än i Stockholm. I "City" som det heter, har alla så förbenat bråttom... Man småspringer överallt, kryssar mellan tutande bilar som inte stannar vid övergångsställen, man pratar i telefon med en lattemugg i näven och ser viktig, upptagen och jättestressad ut.

Men nu lämnar jag stressen och flyttar hem till fiskebyn igen, eller Gotham City som en av mina vänner brukar kalla det. Humor har vi i alla fall, vi Göteborgare!

För övrigt vill jag tillägga att jag kommer att sakna alla goa arbetskamrater och fantastiska människor som jag mött under min tid i den stora staden. Tack för allt!

Gilla läget...

Men suck...!
Precis när jag har sjungit vårens lov och hyllat ljusets återkomst så slår det om och vädergudarna behagar skoja till det, genom att vräka ner några skopor snö över staden... Många luttrade vårvurmare nickar lite förnumstigt och pratar om bakslag, aprilväder och att man får gilla läget... Jag har ibland väldigt svårt för det uttrycket. Vaddå gilla läget?! Jag förbehåller mig rätten att ogilla läget! Nu är det vår, punkt!
Ett annat uttryck som stundom vållar mig högre puls och i förekommande fall ursinne och grön rök ur näsan är - Så är det...(!)
Ett sådant fruktansvärt onödigt påstående om en uppkommen situation eller företeelse, som sällan, eller aldrig är av det behagligare eller trevligare slaget.
Att få ett - Så är det kryddat med ett lite försmädligt beklagande leende är det värsta som finns. Vad är syftet kan man ju undra? Tröst? Uppmuntran? Inte alls: Strö salt i sår bara! Vrid om kniven! Rub it in!
Nä tack! Bespara mig alla överflödiga kommentarer.*Fnys* Låt mig lida ifred fram tills det blir vår, på riktigt!

Vårdagjämning!!

Tjohoo! Hänryckningens tid är här! Idag är det vårdagjämning. Kl 11.44 smäller det! Eller tja, smäller gör det ju förhoppningsvis inte men det är vid denna tidpunkt då solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. Redan någon dag innan är dag och natt exakt lika långa och nu nalkas vår, ljus, grönska och fågelkvitter. Märkligt... precis när man känner att man inte står ut en enda dag till med snöslask och gråmulen himmel så spricker det upp och några envisa gyllene strålar letar sig ner och värmer kropp och själ.

- Men snälla människa, är du helt blöt i huvudet?, tänker ni nu. Nu har det brutit ut totalt, med sentimentalt bladder från den där Helvetica.

Men faktum är att jag älskar den där tiden då ljuset återvänder, när fåglarna flöjtar i träden, när naturen vaknar till liv och gröna blad och strån börjar spira från den gråbruna marken. Det är något hoppfullt och löftesrikt med våren. Jag blir gladare och piggare och det mina vänner, är minsann på tiden!

Enzympeeling och portömning

I helgen var jag på Haga-badet i Göteborg och skämde bort mig själv. Jag hade bokat en ansiktsbehandling och såg fram emot att glömma den gråkalla mulna marsdagen och istället ägna hela eftermiddagen åt bad i varm bassäng, bastu och en skön behandling. Trodde jag... Istyrd nytvättad vit frottébadrock och dito tofflor trippade jag efter en dusch ner till SPA-avdelningen och sjönk njutningsfullt ner i den behagligt tempererade bassängen. Härligt! Jag plaskade omkring en stund, flöt runt på rygg och lät tankarna vandra som man gör när man inte har något annat vettigt att tänka på. När tiden för behandlingen närmade sig klev jag upp och installerade mig i en korgfåtölj, serverade mig en mugg delikat gurk-vatten och inväntade min hud-terapeut.

Hon hette Josefin och såg pigg och glad ut. Hon hälsade mig välkommen och visade in mig till ett litet rum med en brits och diverse flaskor, krämer och apparatur vars syfte var mig okänt. Jag fick lägga mig ner och blev insvept i varma täcken och handdukar. Hon småpratade lite och påbörjade behandlingen. Först var det bara ovant. Hon lade på någon kräm och placerade mig i en ström av varm ånga. Inte obehagligt, men det kändes ovant, och efter en stund påtagligt blött i näshåren.
När mina stackars igenfyllda porer hade skrämts vidöppna påbörjade hon den mindre trevliga delen av behandlingen; portömningen, och ja, det är precis lika otrevligt som det låter. Josefin hade starka nypor och när hon klämde åt runt näsvingarna kände jag hur jag lättade från britsen och inombords tjöt jag som en spädgris vid slakt. Jag bet mig i läppen och bara ett litet pip undslapp mig
- Går det bra? undrade Josefin, och jag nickade tappert med tårade ögon och en vild lust att klippa till henne.
Tio minuter senare var jag öm och påtagligt rödflammig. Då inleddes nästa fas; enzympeeling. Jag har någon enstaka gång peelat mig i ansiktet, dvs geggat in en kräm med sand i nyllet för att avlägsna döda hudceller, men nu fick jag lära mig att det inte alls var bra för mig då jag har så tunn hud i ansiktet. Istället skulle jag satsa på en enzympeeling. Till mina begynnande rynkor runt ögonen tarvades en ögon-gel, jag var även i behov av en kräm med UV-skydd och ett mineralpuder.
Det lät ju väldigt bra, men som alla vet så kostar det att ligga på topp. Med de produkter jag fick rekommenderade skulle jag säkert bli len och fin och lysa som en liten solstråle, men min plånbok skulle gråta. Tillsammans skulle det gå loss på ett par tusen... Jag gjorde en snabb kalkyl och konstaterade att kunde tillåta mig att shoppa loss på en produkt. Jag valde den fantastiska ögonkrämen och nu använder jag den varje morgon och kväll, och baske mig, om jag inte redan ser yngre ut! Flera dagar, minst... Eller...? Snälla!

Sten och Kotte

Visst är det roligt med namn? Själv har jag fyra, varav ett tyvärr vållade mig mycket gråt och tandagnisslan som liten glutt i småskolan. Jag fick efter min farmor heta Gerda i mellannamn... Ni förstår säkert själva vilken ohejdad munterhet det framkallade vid uppropen varje terminsstart, för även om Helena är mitt tilltalsnamn så valde mina föräldrar (något obetänksamt, kan man ju tycka såhär i efterhand) att låta Helena komma efter mitt andranamn; Gerda. Följden blev att jag vid varje lärarbyte ropades upp som Gerda. Väldigt generad och röd i ansiktet mumlade jag att det var fel, men skadan var redan skedd. - Gerda??!! Heter du Gerda??!! följt av ett knippe skadeglada skrattsalvor. Idag kan jag ha fördragsamhet med namnet. Jag vet ju att alla namn blir moderna i cykler. Snart är det väl dags för 40-och 50-talistnamnen att få ett uppsving. Alla knepiga dubbelnamnskonstruktioner som Knut-Kristian, Stig-Göran och Claes-Urban. Snart så heter väl alla små flickor Anita, Margareta, Barbro och Gunilla igen.

Något som är ännu mer faschinerande är de riktigt ovanliga och påhittiga namnen. Men man får ju inte heta vad som helst. Enligt Skatteverket får ett förnamn inte vara sådant att det kan uppfattas som stötande eller leda till obehag. Det får inte heller ha påtaglig efternamnskaraktär. Men så här då: Om man tar naturnamnen till exempel. Om man kan få heta Sten och Stig, får man då heta Kotte och Dike...?! Ja det får man, men det är ganska ovanligt. Enligt CSB finns det idag 11 män och fem kvinnor som heter Kotte, och två män och en kvinna som heter Dike. Vad sägs om det?
Man får heta Björn och Ulf (Ulv), och till och med Varg, men får man heta Räv och Hare? Ja, det får man också! Efter en intressant läsning på http://www.svenskanamn.se/ kan jag berätta att två kvinnor i Sverige heter Hare och en man heter Räv. Ett annat roligt namn är Lingon. Tänk dig att du möter din personliga bankman, ni skakar hand och han presenterar sig som Lingon Gren... Galet kul! Eller varför inte Stam Skog? Jag kan hålla på i evigheter, men jag lämnar er med ett sista råd: Se för 17 till att barnets förnamn kommer först i dopet, så att vi kan undvika fortsatta ledsamheter för kommande generationer!
Tack!

Förbannelse över snön...

Det snöar. Igen. Oavbrutet sedan ett dygn tillbaka. I mars!!?? Besviken och ilsk vill jag understryka min förtrytelse genom uttrycka mig som min älskade systerdotter på snart två år: - Dumma dumma!
Jag är ingen vinterälskare. Snö kan det få vara ett par veckor runt jul och sedan är det minsann bra. Du kanske redan har gissat att jag inte åker skidor. Inte för att jag inte tycker om det, utan för att det aldrig har blivit av. Jo, jag är 31 år och har aldrig, jag säger ALDRIG åkt skidor utför... Möjligen skulle jag gilla det om jag provade. Enligt uppgift är utförsåkning det närmaste man kommer mc-körning vintertid och köra mc är ju något av det bästa jag vet. Någon gång ska det bli av, det lovar jag. Och vem vet. Kanske kommer min något avvaktande hållning till snö övergå i en vild passionerad kärlek för frusna vattenkristaller, men tills dess: SLUTA SNÖA!!

Bästa pizzan!

Ni som känner mig vet att jag inte är sådär rasande stormförtjust i att laga mat... Faktum är att jag nog skulle vara villig att betala en hel del för att någon annan skulle ta över kökstjänsten. Jag blir så glad när någon bjuder mig på middag för det löser så mycket av mina mat-bekymmer.
- Men guuu, så sniket, tänker ni nu. Hur kan hon med!!??

Men lugn! Även om jag gillar mat så är det prio två i dessa sammanhang. Ännu viktigare är förstås att under trevliga former få umgås med den eller de som bjuder, dvs familj och vänner.

För det mesta lagar jag faktiskt mat ändå på helgen, under mycket suck och stön, men någon enstaka gång, sådär tre gånger om året hemfaller jag åt snabbmat. I fredags var ett sådant tillfälle. Jag orkade inte vara kreativ och komma på någon snitsig middagsrätt. Jag orkade inte åka iväg och handla och jag orkade definitivt inte ställa mig vid spisen. Det fick bli pizza.

Min lokala pizzeria heter Silverkråkan och bakar enligt min mening de bästa kebab-pizzorna i hela stada! Här skaver man inte av slamsor av ett ihoppressat läskigt roadkill på en rulle, här använder man riktig karré. Luftiga bottnar, mycket topping och en hel del kärlek! Dessutom är de så himla trevliga! (Pizzabagarna, inte pizzorna) Småpratar lite, önskar trevlig helg. Det där lilla extra som gör en så glad. Det blev en god fredag i soffan med en god pizza i gott sällskap. Sämre kan man ha det!

Nörd-café och YCC

Igår var jag på Tekniska muséets nörd-café. (Jo, det heter faktiskt så) Varje onsdag anordnar muséet en föreläsning av någon eller några intressanta personer med teknisk anknytning. Förra veckan hade de en "ljud-nörd" på besök. Han jobbade med att designa ljudet på pistolskott i datorspel och trollband sin publik med inlevelsefulla skildringar av den processen(...)

Men igår, när jag var där så handlade det om bilar, eller snarare en väldigt speciell bil; YCC eller kanske mer känd som Volvos konceptbil, eller kort och gott: Tjejbilen!

Fyra av mammorna till skapelsen var där och berättade om vägen från idé till slutprodukt. Om det unika projektet där man bestämde sig för att endast låta kvinnor fatta besluten i processen.

Män har tidigare försökt bygga bilar för kvinnor och gjort dem gulliga och rosa, med lättillgänglig sminkspegel och stora enkla reglage. I projektet YCC ville man lyfta funktionaliteten och kombinera den med häftig design. Man förberedde sig noga genom att läsa statistik och faktiskt fråga kvinnor själva: Vad vill kvinnor ha i en bil? Vad funkar inte? Vad retar man sig på? Många av lösningarna i YCC är geniala och tillfredsställer såväl mäns som kvinnors behov i den bilburna vardagen. Som parkeringshjälpen där bilen själv mäter om man får plats i luckan när man ska fickparkera, (funkar lika bra för kvinnor som för män som inte älskar att fickparkera) den smutsavstötande lacken som fungerar som en teflonpanna, smutsen rinner av när det regnar och man behöver inte skita ner miljön (och sig själv) genom att tvätta bilen. Den höj- och sänkbara karossen som underlättar sikt och kontroll i stadskörning. Sätet som ställer in sig efter förarens exakta kroppsmått, för optimal ergonomi, säkerhet och komfort (informationen laddas in på startnyckeln och lagras i bilens minne). Andra innovationer är interiören som både är snygg och extremt funktionell. Stora utrymmen och smarta lösningar. Jag var djupt imponerad och stolt när kvinnorna berättade om vilket enormt genomslag de fick världen över med sin bil. På bilsalongen i Genève drog deras monter i stort sett all press under flera timmar och det skrevs flera spaltkilometer om projektet.

Det de gjorde var egentligen ganska enkelt; de ställde sig frågan: Om kunden är kvinna, vad har den kvinnan för behov? Vad vill hon ha? Svaret är enkelt: Samma prestanda, stil, kvalitet och bra pris, som männen vill ha, men mer och smartare utrustning. Vi ställer högre krav, eller har snarare fler önskemål när vi blir tillfrågade.

Kvinnor, damer och tjejer utgör ett gigantiskt kundunderlag som bilindustrin inte tidigare brytt sig så mycket om.

Men det här fenomenet gäller inte bara bilar. De flesta produkter som innehåller teknik är framtagna av män för män. För vita medelålders män. När ett växande köpstarkt kundsegment egentligen är kvinnor. Märkligt...