Den här veckan har vi på kursen i Rättspsykologi behandlat metoder för förhör av barn. Föreläsningen heter Barns vittnesmål och fokuserar på barn som utsatts för sexuella övergrepp. Det är tungt att lyssna på. Så tungt... Visste ni att när man tillfrågat vuxna människor, så har mellan 7-17% av kvinnorna och mellan 3-8% av männen utsatts för sexuella övergrepp någon gång i sin barndom? Siffrorna inkluderar även övergrepp av jämnåriga och gränsen för barn går i den här studien vid 15 års ålder. Förstå hur många där ute mitt ibland oss som bär på en mörk hemlighet och på så mycket sorg skuld och skam.
Vi får lära oss att de flesta övergrepp aldrig kommer till myndigheternas eller till någon vuxens kännedom. Att de här barnen lever ensamma i det här helvetet och att många ända upp i vuxen ålder bär det inom sig utan att någonsin berätta.
Vi går igenom vilka barn som utgör "lätta" offer och på vilket sätt pedofiler agerar. En berättelse handlar om en mamma i Ryssland som bor ensam med sin dotter. Via internet får hon kontakt med en svensk man och de börjar brevväxla. Han verkar snäll och omtänksam. Efter ett tag föreslår han att hon ska lämna den fattiga tillvaron i Ryssland, ta med sitt barn och flytta till honom i Sverige. Men en längtan om en bättre tillvaro för sig och sin dotter säljer mamman av allt hon kan och flyttar till Sverige. När de kommer fram och installerat sig i hans lägenhet dröjer det bara några timmar innan mannen förgriper sig på flickan. Hon är ensam i Sverige. Har inget skyddsnät, inga vänner, talar inte språket och är helt utelämnad till mannen. Hon vågar inte berätta för sin mamma och flera år passerar innan någon slår larm.
Vi har också fått lära oss vad dissociation är.
En femårig pojke blir utsatt för mycket grova och förnedrande sexuella övergrepp av sin styvfar. Han blir filmad och filmen beslagtas senare av polisen. På filmen ser man pojken stå på alla fyra och bli utsatt för ett övergrepp som måste vara extremt fysiskt smärtsamt. Men pojken tycks inte märka det. Han läser en serietidning som ligger framför honom på golvet samtidigt som han nynnar för sig själv. Det är hans skyddsmekanism. Han tränger bort upplevelsen från sitt medvetande och går in i en annan värld.
Jag gråter inombords när jag hör berättelserna. Vilka är dessa monster som kan utsätta försvarslösa barn för något sådant?
Jo, sanningen är att det är grannar, föräldrar, mor- eller farföräldrar, släktingar, syskon, lärare, dagispersonal och andra som kommer barnen nära. Överallt finns det pedofiler. De riktar främst in sig på barn som har ett bristfälligt socialt nätverk. Barn från dysfunktionella familjer med missbruk och våld. Barn som törstar efter uppmärksamhet, stöd och hjälp. Men det finns inga garantier. Alla barn är tyvärr potentiella offer, även om de kommer från välordnade förhållanden...
Jag önskar ur djupet av mitt hjärta att alla barn ska kunna få växa upp i en trgg och lugn miljö. Att de ska få leka och få vara barn. Utan problem, utan rädsla och sorg. Att de ska kunna lita på vuxna. Och att inga barn ska behöva bli utsatta för det ofattbara, att en annan människa tar sig rätten att förgripa sig på dem.
Se dig omkring. Hur många i din närhet är offer eller förövare?
Skrämmande tanke, eller hur?