Så sjöng mamma för oss när vi var små. Det tyckte vi var vansinnigt roligt, men att ha ont i ett öga på riktigt är inte alls kul.
Igår kände jag att det skavde lite i mitt vänstra öga. Först trodde jag att ett vilsekommet hårstrå från min långa lugg låg och petade på ögat, men när det inte hjälpte att fästa upp hela manen med spännen började jag misstänka att jag fått in något skräp som låg och irriterade.
Jag tog ut mina kontaktlinser och granskade ögat, som nu hade börjat värka ordentligt, men jag såg inget som inte borde vara där. Vid det här laget började tårvätska rinna och allteftersom timmarna gick ökade mängden avsevärt. När jag granskade mig i badrumsspegeln vid tiotiden på kvällen blev jag nästan rädd. Ögat var ordentligt svullet och ögonlocket påminde om en skiva falukorv. Jag avverkade ett antal paket pappersnäsdukar innan jag gav upp och gick och lade mig. Jag tänkte att det nog skulle lugna ner sig om jag blundade men fann snart att det inte hade någon som helst betydelse i sammanhanget. Kudden blev genomvåt och istället la jag en handduk där för att fånga upp det blöta.
Sova var inte att tänka på. Smärtan var skärande och jag låg där ensam och kved. Efter tre timmar tog jag en ipren och avvaktade effekten. Inget hände. Jag svettades och frös om vartannat och började bli rädd att ögat skulle ta skada. Tänk om näthinnan lossnar? Tänk om jag håller på att bli blind?
Klockan halv tre på natten ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra om jag borde åka till akuten . Jag började på plats nummer nio i kön och när det äntligen var min tur efter 30 minuter, hade jag nästan gett upp.
Jag beskrev mina besvär för sjuksköterskan och hon förklarade att det lät som ett sår på hornhinnan. Ett skavsår som nog skulle läka av sig själv inom 12 timmar. Tyvärr skulle smärtan bestå, eftersom värktabletter inte har någon som helst funktion på ögonen...
Hon rekommenderade mig att försöka stå ut och att under morgondagen besöka vårdcentralen för att få bedövningssalva.
Efter det samtalet måste jag ha slocknat av ren utmattning för idag vaknade jag vid elva på förmiddagen, fortfarande svullen men utan tårflöde och med betydligt minskad smärta.
Idag är jag trött, men glad över att det inte blev värre. Nu blir det blir glasögon för mig hela veckan!