Idag fyller min rara systerdotter tre år. Var det verkligen tre år sedan jag körde hennes mamma till Mölndals sjukhus, lätt nervös över att vattnet skulle gå och forsa ut över passagerarsätet i min bil?
- Nä fyy, tänker ni nu, är människan så ytlig att hon bara tänker på klädseln i bilen när hennes syster kvider av värkar mitt i rusningstrafiken?
Och, självklart hade jag även systerns väl och ve för ögonen, men jag kunde liksom inte göra mer än att se till att vi kom fram så fort som det överhuvudtaget var möjligt.
(Och nej, eftersom du ändå tänkte fråga, så höll jag mig inte inom lagens riktmärken när det kommer an på hastigheten. Hade du gjort det?)
Allt gick i alla fall som bekant finfint och 12.16 föddes lilla Ebba.
Det är en rolig unge! Varje gång vi ses får hon mig att le. Som för en vecka sedan när jag var där och hon klättrade upp i mitt knä, tittade på mig och sa:
- Du är så cool!
Eller när hon leker med sina dockor och strängt förklarar för dem, att det minsann inte blir något godis förrän man har ätit upp maten.
När hennes pappa sjunger en liten stump vid middagen, får han genast en tillrättavisning som går ut på att man inte får sjunga vid bordet!
Ibland är hon på ett rysligt humör och kastar saker omkring sig. När jag förklarar att hon måste plocka upp det hon kastar på golvet fnyser hon och replikerar att det kan jag göra själv. Om jag vidhåller min uppmaning, tar hon sig för ryggen och anlägger ett lidande ansiktsuttryck varpå hon svarar:
- Jag kan inte, jag har ont i ryggen!
Som sagt, inte en tråkig stund.