tisdag 31 maj 2011

Tok-shopping i London!

Det var flera år sedan jag var i London och min kära sambo hade aldrig varit där, så vi bestämde oss redan tidigt i våras för en tripp. Billigt var det. För flyg och fyra övernattningar på hotell i utkanten av London betalade vi en högst överkomlig summa av 2500 kronor per person.

Efter mycket nervös väntan och oro för att det sabla askmolnet skulle sätta käppar i hjulet för vår resa, kom vi iväg på utsatt tid. Klockan 19.00 lokal tid, landade vi på Heathrow. Det är en smått euforisk känsla att som turist kliva av ett plan i ett annat land och insupa atmosfären. Känna förväntan och spänning inför de kommande dagarna och få göra det tillsammans med någon man tycker om!

Ganska obehindrat tog vi oss fram till hotellet i Finsbury Park, och bestämde oss för att ta en tidig kväll och starta tidigt dagen därpå.

Som alla vet, så är standarden inte så hög på engelska hotell, och man får i många fall vara glad om det är helt och rent. Som tur var slapp vi den förväntade och fasade heltäckningsmattan, och kunde gå omkring på ett slitet men ändock ett tarkett-golv. Sängen var slut i fjädringen med en grop i mitten, men rummet var rent och det räckte för oss.

Efter en blygsam frukost bestående av rostat bröd, ost och marmelad samt mjölk och flingor påbörjade vi resan mot centrum. Det är fantastiskt smidigt att åka tunnelbana i London. Enkelt att hitta och snabba förbindelser. Vår första dag i staden ägnade vi åt en tur i London Eye, det stora hjulet med milsvida utsikt, efter det tog vi en båttur på Themsen och tillbringade eftermiddagen med att promenera i S:t James Park ner mot Buckingham Palace. Efter det styrde vi kosan mot Regent Street. Här strosade vi nerför gatan och förundrades över alla härliga butiker med Preussisk ordning i hyllor och klädställ. I varje butik fanns en entrévärd (väktare i kostym) och en uppsjö av personal, som bara väntade på att få serva potentiella kunder.

Jag blev alldeles salig av alla skoaffärer, och när vi kom till Hamleys, den stora leksaksaffären i fem våningar, var jag bara tvungen att gosa in mig i en hylla med mjuka härliga nallebjörnar. Ett helt våningsplan bara med mjukisdjur!

Dagarna gick fort och vi turistade på förmiddagarna och shoppade på eftermiddagarna. Vi tog tunnelbanan till White City och europas största inglasade köpcenter; Westfields. Helt galet! Vi var där i sju timmar och shoppade som två vildar. Skor, jeans, t-shirtar, allt var så mycket billigare än hemma. Vi pausade och konstaterade belåtet att vi fyndat stort!


I söndags var det dags för hemfärd och tid att lämna England för den här gången. Men jag har en känsla av att vi kommer tillbaka.


Love London!

tisdag 17 maj 2011

Bilar och tåg

Sköna maj förvandlades snabbt till "helt-uppbokade-galet-stressiga maj".. Men eftersom jag älskar ljus och värme, så kan jag leva med att våren är en av de mest hektiska perioderna på jobbet. Det ena väger liksom upp det andra. Nåväl. Helgerna är i alla fall fyllda av allsköns annan aktivitet och i början av maj fick jag till mig stora glädje en anledning att ikläda mig en kappklänning, små söta svarta pumps, vita handskar och en liten kuvertväska. Jag var tuperad till oigenkännlighet och mina ögon var vilt svärtade med eye-liner. Kort sagt: Jag blev en donna anno 1973. Och varför då, undrar den nyfikne läsaren.




Svaret är Volvo och muséets dag. I år var det 50 år sedan den unge chalmeristen Pelle Petterson fick möjlighet att som examensjobb designa en bil år Volvo PV. Det blev den sedemera legendariska "Helgonet-bilen" P1800.

Svärfar råkar äga en sådan bil och nu stundade utsällning och kortege till Götaplatsen för uppställning tillsammans med många andra Volvo-bilar från svunna tider. Jag var som sagt väldigt nöjd över att få dressa upp mig för att passa in i tidseran och jag kände mig väldigt 73. Tyvärr var det ingen annan som anammat chansen att få klä sig i stil med sin bils årsmodell och jag var sorgligt ensam. (Men jag kände mig sjukt snygg!)


Jag gillar bilar. Har alltid gjort. Men lika mycket som jag gillar bilar hatar jag numera tåg. Vems felet är varierar mellan trafikverket, SJ och några andra aktörer, men sju gånger av tio går det inte alls bra när jag åker tåg mellan Stockholm och Göteborg.

För en vecka sedan skulle vi upp över dagen, några kollegor och jag. Dit gick det över förväntan och vi var i tid, men hemresan blev en mardröm...

När vi nått Töreboda stannade vi och informerades om att en blixt slagit ner i ett ställverk och resulterat i strömlöshet på hela sträckan ner till Göteborg. Flera tåg stod nu stilla på spåret både norrut och söderut. Efter ca en timma fick vi veta att felet var lagat men att man bara kunde öppna ett spår och att signalerna var trasiga. Vi väntade igen... Ännu en timma passerade...Vi fick åka vidare till Skövde. Där fick vi vänta ytterligare i två timmar. Maten tog slut i Bistron och jag hade bara ätit ett äpple sedan lunch. Jag gick loss på en påse cashewnötter eftersom det enda som det fanns gott om var snacks och alkohol... Ständiga upprop i högtalarna informerade oss om att man inte hade någon information att ge...

När tåget väl började rulla mot Göteborg var jag trött, stel och hungrig. Vi skulle ha varit framme 20.17. Vi kom in på stationen kl 00.30.

Jag hatar tåg...