
Till en början gjorde det inte nämnvärt ont men med tiden började de angripna nervbanorna värka med en intensitet som väl motsvarade den andra benämningen av åkomman; helveteseld...
Stackars J... Igår tog han sig till vårdcentralen och fick där utskrivet diverse medikamenter för att lindra det värsta men en bieffekt var en förlamande trötthet. Något som kan vara en smula besvärande när man ska se efter en ettåring. Igår hade barnet med blixtens hastighet krupit bort till kattens matskål där hon lät sig väl smaka av torrfodret. Det föll henne tydligen på läppen eftersom hon gjorde om samma sak igår kväll när jag kommit hem från jobbet.
Nu inväntar vi bara utbrottet av vattenkoppor som med stor sannorlikhet väntar henne om sisådär ett par veckor. Jaja, hon ska ändå ha det och barn lär ju få det lindrigare ju yngre de är... Tyvärr sammanfaller det alldeles lagom med lillkusinens dop men vi får väl se hur det blir med den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar