Semestern är över. Finito, over and out.
Fyra härliga veckor har det varit, fyllda av sol, salta bad, grillning och goa turer med Kermit och vännerna från Sporthoj.
Min första vecka tillbaka i verkligheten har varit helt OK. En viss förvirring infann sig den första arbetsdagen, med avseende på lösenord, pinkoder och var någonstans jag hade gömt passerkort och jobbmobil, men det löste sig så småningom.
Även sommaren börjar lida mot sitt slut, men med en dåres envishet vägrar jag acceptera detta trista faktum och förlänger helt enkelt årstiden genom att åka till Kreta tillsammans med några vänner. På fredag om en vecka bär det av till Almerida Bay för ännu en vecka fylld av sol, bad, god mat och dryck. Inte dumt alls!
Med samma envishet använder jag ännu mina sommarkläder och fnyser föraktfullt åt butikernas fläskiga marknadsföring av höstens klatschiga modefärger; grått och svart... Visst fryser jag, men jag vägrar att ikläda mig hösten förrän det är absolut nödvändigt... Augusti är en sommarmånad ända in i oktober, så det så!
fredag 20 augusti 2010
måndag 2 augusti 2010
I sommarens soliga dagar
Halvtid i semestern och således två härliga fria veckor kvar.
Första veckan var jag tillsammans med familjen i Danmark. Närmare bestämt i Saeby. En underbar liten stad ca 1,5 mil söder om Fredrikshamn.
Det var fyra härliga dagar fyllda av sightseeing, god mat och dryck och många skratt.
I övrigt har jag inget särskilt inplanerat. Jag tar dagen som den kommer. Bestämmer aktiviteter utifrån väder och vind. Det har redan blivit en del tid nere i Björkäng och det är ju också ljuvligt att vara där. Nu har det inte varit några lugna och stillsamma dagar eftersom hela tjocka släkten varit där samtidigt och då blir det trångt! Men jag gillar det. Jag är glad över att jag har en familj. En vän till mig berättade för inte så länge sedan att han förlorade båda sina föräldrar i cancer under loppet av ett år när han var 18... Hur reser man sig ur något sånt? Men man kanske blir stärkt i någon mån. Han är en av de mest positiva och inspirerande människor jag känner.
Respekt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)