I kvalet inför valet

Valet står inför dörren och det är åter dags att få utnyttja sin rättighet och skyldighet att vara med och bestämma hur vårt land ska styras under de närmaste åren. Det är något väldigt fint och värdefullt med demokrati som jag tror att vi ibland glömmer. För oss är det en självklarhet att vi får hålla demokratiska och rättvisa val medan det på andra ställen i världen innebär en fara för liv och hälsa att uttrycka en åsikt. På de platser där människor lever under förtryck och i totalitära regimer kämpar människor för att få rösta. En chans att få vara med och bestämma. Även om det inte går som man vill...

Jag vet ännu inte hur jag kommer att rösta. Jag har försökt att sätta mig in i vilka frågor som är av störst betydelse inför valet 2014. Vård, skola och omsorg klingar välbekant från alla morgonsoffor och debattstudior. Alla partier har fina valmanifest med klokheter som; bättre och snabbare vård, mer resurser till skolan, mer personal och bättre kvalitet inom äldreomsorgen. Fina ord som alla, oavsett partitillhörighet nog kan skriva under på. Men så kommer knäckfrågan som skiljer partierna åt; Hur uppnår vi dessa mål?

Därom tvista de lärde, och de som inte är så kloka. Hur ska det satsas? Varifrån ska pengarna tas? När något prioriteras upp måste något annat prioriteras ner. Vågskålarna måste hållas någorlunda i balans. Vem ska betala?

Man är sig själv närmast heter det ju och de frågor som är viktiga för mig kommer att avgöra mitt val. Men hur jag än väljer att lägga min röst den 14:e så kan ni vara säkra på att det är på ett parti med en värdegrund som jag delar, och ett parti som på ett någorlunda vettigt sätt kan motivera hur man tänker genomföra sina vallöften.

Och snälla politiker; försök nu att inte ägna all tid åt att kasta skit på motståndarna för det tycker jag är så tröttsamt.

Karaktär

Igår tog jag en promenad med lilla S i vagnen. I en timma skavde jag runt i Slättadamm och Hisingsparken, högröd i ansiktet och med raska steg. Lite extra tungt blev det också eftersom det var extremt dåligt med luft i däcken på barnvagnen.
Flera gånger blev jag omsprungen av unga energiska orienterare, som med spänstiga steg och kartan i näven kom studsande ut från skogen.

Jag drog mig till minnes de förhatliga idrottslektionerna där just orientering var något av det värsta jag visste. Varför? Jo! För att det kombinerade två av mina största tillkortakommanden; löpning och kartläsning. Rysande mindes jag vätan och smutsen, förvirringen när man hade vridit kartan istället för sig själv och därmed förlorat all känsla för riktning. När lyckan över att äntligen ha hittat en kontroll förbyttes i ilska och förbittring över att den elaka gympaläraren hade placerat den i mitten av ett sumpigt kärr.

Nä usch och fy! Tacka vet jag rediga promenader!

Och hur går det annars med den där uppryckningen, undrar kanske den vakne läsaren. Hon skulle ju ta tag i sitt liv och sin vikt.
Jo, hon skulle det... Men sedan kom det en sommar och semester. Glass, grillning, vin och mycket annat gott ställde till det. Men faktum är att jag bara ökade ett halvt kilo och det är nog något av ett rekord när det gäller mig.

Nu är jag tillbaka på banan. Vardagen är här och jag kan hålla mig i skinnet. Trots att jag blir sötsugen så kan jag hålla det i schack. Karaktär mina vänner.

En egenskap som jag besitter, till skillnad från min käre man. Igår tjatade han om chokladpudding hela kvällen och när jag äntligen lyckades avstyra det, gick han raskt till skafferiet och hämtade några bitar bakchoklad som han njutningsfullt spritsade grädde på och tuggade i sig. Herregud, då är man sugen!
Ett riktigt lågvattensmärke om ni frågar mig.

Sommarens fröjder

Juli är passé och Augusti är på väg bort med stormsteg. Förvånat kan jag konstatera att den fantastiska sommaren med söderhavsvärme försvann med blixtens hastighet och ersattes av regn, blåst och fantastiskt maffiga åskoväder med blixt och dunder.

I vanlig ordning är vi så typiskt svenska att vi klagar över hettan och pustar, förbannar solens brännande strålar och önskar oss lite svalka för att i nästa stund huttrande svära över regn och kyla. Undrar jag vilken dag det var i somras som var perfekt vädermässigt... Någon dag måste ju ha varit det.

Vi hade det i alla fall bra. Många dagsutflykter blev det och en lite längre vistelse i Småland med slåttergille och kalas. Några dagar i Danmark med besök i Skagen hann vi också med. Vi har badat mycket men lilla E var inte våldsamt imponerad av vare sig sjö eller hav så det blev mest sandlekar för henne, men det var ju å andra sidan lugnast så. Lillasyster har legat i skuggan i skydd av ett strandtält och var tämligen nöjd med det. Båten fick vi äntligen sålt, och istället inväntar vi bättre tider för dylika aktiviteter.

Lite renoveringsarbeten har vi också klarat av och de fula plattorna med dansk sjösten som täckte stora trappan upp till huset är nu ett minne blott. Originaltrappan under var visserligen sprucken på sina ställen men en murare kan säkert få fason på den igen. Våra innedörrar skickade vi iväg på omlackering och de kom tillbaka helt fantastiskt snygga! (Vilket var ett under med tanke på den fula strukturtapeten som jag kämpade med att sprätta bort)

J har återgått till jobbet och jag till mitt hemarbete. Vardagen har börjat infinna sig och nu är det dags att njuta av sensommarens frukter. Igår plockade jag en stor skål med härliga söta björnbär och varje dag växer sig äpplena lite större på vårt familjeträd. Det finns fortfarande mycket kvar att glädjas åt!

Glad sensommar på er!