Frågor och svar

Att ha en fyraåring i sitt liv kan både vara utmanande och berikande. Framför allt så kräver det en hel del självbehärskning och uppfinningsrikedom.
Ta det här med frågorna. Visste ni hur många frågor som kan komma ur en fyraåring under en dag?
Nej, det visste inte jag heller förrän de kom smattrande som ur en kulspruta. Se här; ett axplock från de senaste dagarna:

- Mamma? Vem var din mamma när du var liten?
- Mamma? Vilka är det som är döda?
- Mamma? Hur dricker bebisar i magen?
- Mamma? Kan vi äta fiskpinnar alltid?
- Mamma? Varför hade Elsa bara en handske på sig på berget?

Det är högt och lågt, stora existentiella spörsmål som döden blandas med frågor om avföring och andra kroppsliga funktioner. Man vet aldrig riktigt vad som rör sig i det där lilla huvudet och vad som kommer ut. Men roligt är det! Nästan jämt.

Disney och grillor

I lördags var vi på Scandinavium och såg Disney on Ice. Det var Frost-tema och det passade våra små prinsessor utmärkt.
Vi hade nog räknat med att föreställningen kanske var lite för mycket för en 2,5-åring och bestämde att om det blev högljudda protester skulle någon av oss gå ut med henne en stund.

Nu bar det sig inte bättre än att det just var lilla S som föll för magin nere på isen. Trollbunden satt hon med uppspärrade ögon och följde allt som hände i sagans värld.
Lilla E var inte lika imponerad. Efter en stund trängde hon sig fram till mig och undrade om vi inte kunde gå hem...

Men vi höll ut hela showen och såg Elsa, Anna, Kristoffer och Olof sväva runt på isen till, tidvis lite, överdrivet hög musik. När allt var över åt vi tillsammans med tusen andra människor på Mc Donalds och ägnade mycket tid åt att förklara varför vi inte tänkte köpa några ballonger för 125 kronor styck till våra barn.

Nu har vi grundat för skridskoskolan som börjar på fredag och då får vi se om de är lika uthålliga. Kanske har vi egentligen två skridskoprinsessor utan att veta om det...

Januaris kranka blekhet...

Barnen blev sjuka strax före nyår. Lilla E och lilla S låg i var sin säng och brann av feber. När de passerade 40-grader på termometern blev vi allvarligt bekymrade.
Utrustade med saftglas och färgglada sugrör, satt vi på sängkanten och torkade snoriga näsor, tröstade och vände på kuddar så den svala sidan kom upp. Vi bar ut våra små sjuklingar till soffan när de orkade ligga uppallade och titta på TV en stund, och bar sedan tillbaka dem när de somnat.

Vi trugade med glass och oroades när de små gav upp efter två skedar. Våra barn som nästan aldrig är sjuka, hängde som två trasor med feberglansiga ögon.

Efter några dagar återhämtade sig lilla S och när hon levererade ett par rejäla raseriutbrott över småsaker förstod vi att hon var helt återställd. Men storasyster var det värre med. Trött och hängig, blek och tunn utan större intresse för något annat än att vila, var hon långt ifrån den glada och pigga flicka hon brukar vara.
Vi tog henne till Vårdcentralen i ett par omgångar, men de konstaterade bara influensa och meddelade att virus är bara att vänta ut. Nu har det gått över två veckor och hon är fortfarande inte helt bra. Febern är för all del borta men blekheten och de mörka ringarna under ögonen består. Nu först har hon börjat äta lite bättre men hon är trött.

Det är svårt att se sina barn må dåligt även om det är något man vet går över. När hostan skräller i bröstet och de gråter över värkande öron. Nu är det vila som gäller, och så får vi hoppas att båda är helt återställda efter helgen.