Det går runt och runt igen...

Vad är det då som går runt? - Jo, förkylningarna!

Knappt hade vi hämtat oss från förra omgången då det blev dags igen. Alla insjuknade i olika grad under loppet av en vecka, utom lilla S som är av synnerligen hårt virke och inte rubbas så lätt.
Därför har hon heller aldrig till dags dato, då hon är tre år gammal, behövt uppleva vare sig mag- eller vinterkräksjukans förbannelse.

Men nu var det ju inte någon magåkomma vi drabbades av utan förkylningar. Lilla E blev så dålig att vi fick vara hemma med henne, och en kväll till och med uppsöka akuten.

Barnet hade haft hög feber i ett par dagar, och framåt kvällen klagade hon över smärta i nacken... Hjärnhinneinflammation, tänkte jag och började ringa sjukvårdsupplysningen. Men där var det lång kö och efter att ha konsulterat en granne som är sjuksköterska bestämde vi oss för att åka in till Östra med vår lilla sjukling. Vi ringde in farmor som fick lägga lillasyster medan vi klädde på lilla E och satte henne i bilen.

Det är intressant att tillbringa en kväll på en akutmottagning. Under tiden vi satt där kom det in många barn med olika sjukdomar och skador. En liten flicka, ungefär 1,5 år sprang glatt runt och inspekterade väntrummet medan hennes ömma moder diskuterade med en sköterska vådan av att äta spackel. Tösen hade i ett obevakat ögonblick tagit sig en smakbit ur en nyspacklad vägg men såg inte ut att lida nämnvärt av det, för stunden i alla fall.

En annan liten gosse kom in med ett stort jack i pannan efter att ha landat illa vid ett fall. Vid halv åtta-tiden kom de lite äldre barnen och tonåringarna in med skador på knän, vrister och handleder efter att kvällens träning avslutats. Vi väntade i en och en halv timma och sedan blev det vår tur. Efter undersökning och koll av febern avskrevs hjärnhinneinflammation och vi fick åka hem igen.

Det går fort när ett barn blir sjukt, men lyckligtvis lika fort för samma barn att bli friskt. Efter att ha sovit gott en hel natt och vaknat vida åtta-tiden på morgonen var lilla E feberfri.

Istället utvecklades mammans förkylning till en sedvanlig bihåleinflammation... Och så går det runt...

Projekt Badrum

I vårt lilla hus finns en källarvåning om ca 90m2. I denna källarvåning ryms två rum, en tvättstuga, en verkstad, matkällare samt ett mindre badrum. När vi flyttade in i huset hölls dörren till detta badrum nogsamt stängd.

Under det glada 60-/70-talet hade en tidigare ägare kommit på den finfina idén att inreda hela källaren med snajsig bilhandlarpanel av senaste snitt. Badrummet var inte undantaget. Man la på ny mosaik på golvet, spikade upp regelverk i trä direkt mot betongen och fäste tunna skivor organiskt material därpå. Så piffigt!
Badrumsmöblerna uppdaterades givetvis också, och det vackert ljusblå badkaret, handfatet och toaletten gjorde sig alldeles ypperligt i ljuset av två väggarmaturer med färgat glas i kupan, mot de mörka träväggarna.
Under denna era ersattes funktionalismen av devisen "form före funktion" och därför var det heller ingen som ifrågasatte resultatet av att år efter år, skvätta vatten på panelen.

När vi flyttade in blev det snabbt uppenbart. Det stank i det där badrummet. Det luktade som om någon dött därinne. Den vidriga odören trängde upp genom trappan till övervåningen och därför hölls dörren till badrummet stängd tills vi tog tag i saken och helt sonika rev ut hela inredningen ner till betongen. När taket (en blandning av träull pappersstrimlor, puts, hönsnät och all annan upptänklig armering) var rivet, tog det flera timmar innan dammet lade sig.

Ungefär vid samma tid blev vi tvungna att byta ut avloppsrören i källaren och hela golvet grävdes upp och blottlade stammarna som dragits på de märkligaste sätt.

J passade på att dra elen och fick då skära ut delar ur väggarna med vinkelslip. även det dammade så att han fick ta långa pauser med jämna mellanrum för att återfå någon form av sikt därinne. Allt detta tråkiga och tidsödande underarbete tog flera månader att genomföra.

Efter det tog vi in en veteran för att putsa upp väggarna, som nu såg ut som en schweizer-ost. Det tog ytterligare ett par veckor och sedan blev det dags för flytspackel, tätskikt, golvvärme, tak och montering av lampor.

Och sedan började det roliga! Förra helgen påbörjade vi kakelsättningen. Det går undan när man väl får upp farten och trots att väggarna buktade åt än det ena, än det andra hållet så såg faktiskt resultatet inte så tokigt ut. När det kommer fog på och badrumsmöblerna är på plats kommer det bli superfint!

Nu fortsätter vi nästa helg och så får vi se hur långt vi kommer, men glädjande nog så känns ett nytt badrum till påsk inte längre som en omöjlighet...

Äntligen mars!

Känner ni till visan för att lära sig månaderna?
Melodin är från Beethovens 9:e symfoni och texten går ungefär såhär:

Januari börjar året, februari kommer näst.
Mars, april har knopp i håret,
maj och juni blommar mest.
Juli, augusti, september, härlig sommar är det då.
Men oktober och november och december är så grå.

Den sjöng jag när jag gick på dagis, som det hette då, och den sjunger jag ibland för mina barn. Både lilla E och lilla S tycker mycket om att sjunga men lilla S tycker mest om just denna visan eftersom hon tror att vi sjunger om en av hennes stora idoler; Masha.

"Mars, april har knopp i håret" låter i hennes öron som Masha Pril har knopp i håret, och därför drar barnet slutsatsen att Masha måste heta Pril i efternamn...
Varför hon skulle ha knopp i håret framgår inte.

Den tokroliga Masha och hennes ibland motvillige kompis Björnen, roar båda tjejerna men lilla S blir alldeles lyrisk när ett nytt avsnitt dyker upp på Barnkanalen. Och varför inte...? Kanske identifierar de sig men den energiska, påhittiga och envetna flickan, som i all välmening ibland lyckas ställa till det ordentligt för alla omkring sig.
En sak är i all fall klar. Med sådana barn blir livet aldrig tråkigt!