MC, cykel och bad i sjö

På midsommarafton inledde vi med lunch hos mormor och morfar tillsammans med min morbror och moster. Väldigt gott och väldigt trevligt! Jag och barnen åt köttbullar och de "vuxna" åt sill...

Det blev till och med en liten snaps, och till efterrätt, min personliga favorit: jordgubbar och vaniljglass!

Efter lunchen packade vi ihop våra saker och fortsatte färden mot Småland och Upplid. När vi kom fram blev vi välkomnade av farmor som berättade att farfar hade ramlat ner från en stege och nu befann sig på sjukhuset i Värnamo där han blev omplåstrad. En stund senare kom den snälla grannen Lisbeth körande med farfar som hade stort bandage runt huvudet. Sju stygn hade det blivit...

Trots olyckan var han vid gott mod, och försökte avdramatisera det hela genom att skoja om att han specifikt bett om att få korsstygn. Men det kunde gått illa... Nästa gång det ska renoveras blir det hjälm och en väl förankrad stege, samt lämpligare skodon än tofflor...

Lilla E passade på att cykla och uppvisade en stor förbättring i balansen, vilket också visade sig då hon fräste runt på sin lilla el-drivna motorcykel över fälten. Hon gasade på så att J inte längre kunde springa bredvid, utan själv fick köra vår lilla 125:a för att hänga med. Det var härligt att se!

Men dagen fortsatte med dans kring midsommarstången till lilla E:s glädje och lillasysters förfäran. Efter ett par varv i dansens virvlar bad barnet om att få slippa, och likt sin mor betraktade hon hellre spektaklet från en säker plats.

Sedan blev det glass, lotterier och kullerbyttor i gräset med sommarklänningarna över huvudet. Därefter återvände vi hem till farmor och farfar och inväntade kvällens gäster. Det var varmt, ja rentav hett och termometern visade på nästan 30 grader. Efter en härlig buffé blev det dags att lägga de små och sedan satt vi ute halva natten. Vi såg solen gå ner i en violett och skär horisont och en stund senare, hur en blodröd måne steg på andra sidan fälten. Det var så vackert!


Efter kaffe, tårta och ett antal myggbett vandrade gästerna iväg i natten och vi gick till sängs. Klockan var halv ett och det var fortfarande varmt i luften.

Dagen därpå var ännu varmare och efter en skogspromenad som blev en svettig och gnällig historia för de små, åkte vi iväg och badade. Jag är inte överförtjust i insjö-bad men det var säkert 20 grader i vattnet och svalkade skönt i hettan. Barnen plaskade och lekte av hjärtans lust och ville aldrig gå upp.

På kvällen kom J:s syster och barnens kusin och på morgonen var det lek, och spring i benen hela förmiddagen. Vid lunch begav vi oss till gammelfarmors äldreboende där det var 95-årskalas. Lilla farmor Greta satt omgiven av familj och släkt och förundrades över att hon blivit så gammal. När mat och tårta var uppäten, och födelsedagsbarnet väl installerad i sitt rum omgiven av blommor och presenter hade det blivit dags för oss att återvända hem till Göteborg. Vi packade alla våra pinaler och kom hem när det började bli kväll. En fantastisk midsommarhelg var till ända...

Midsommar igen

Tiden flyger fram och det börjar närma sig semester. Om två och en halv vecka checkar jag ut för sommaren och kan då njuta av sex veckors ledighet. Härligt!

På fredag är det midsommar och då firar vi först med mormor och morfar, och sedan med farmor och farfar i Småland. Det blir så sådär ljuvligt traditionellt, med dans kring midsommarstången, spelmanslag, häst och vagn, lotterier, ostkaka och godisregn för barnen.

Vid varje uppdatering av väder-apparna kommer det nya bud om vädret, men just nu spår de temperaturer på runt 25 grader med inslag av regn- och åskskurar... Även det lite signifikant för midsommar...

Vi tar med gummistövlar och hoppas på det bästa!

Ryk och ränn...

För övrigt fick jag under gårdagen försiktigt huta åt våra vänner polackerna som arbetar med att byta vårt avlopp. (Ja, de är anställda av en inhemsk firma med F-skattsedel och kollektivavtalsenliga löner, såklart!)

När vi kom hem kände vi direkt att det stank rök i hela huset. Vi har anat röklukten tidigare men då har det bara varit i en mindre omfattning, men nu kändes det som att träda in i ett traditionellt rökrum. Visserligen är jag en gammal f.d rökare men det där är inte OK! Man röker inte i någons för övrigt rökfria hem där det finns barn. Blää!!

Roligt sagt!

Barn kan ju ibland uttrycka sig på ett sätt som får vuxna att rodna, blekna eller knäcka sig av skratt, och våra små är inget undantag. Framför allt lilla E som nu uppnått en ålder av fyra år levererar ibland kommentarer som ger upphov till ohejdad munterhet hos föräldrarna.

Här är några smakprov:

Lilla E börjar fundera på de stora existentiella frågorna, och undrar över vart man tar vägen när man dör. Jag förklarar att man då går över till andra sidan, men att man kanske ändå kan hälsa på ibland.
Några dagar senare befinner vi oss i bilen på väg till Hönö för att fira kusinens födelsedag. Det är kö till Öckeröfärjan, och när vi väntar pratar vi om ditt och datt.
Jag säger att det snart är vår tur, och att om en stund är vi över på andra sidan, varpå lilla E blixtsnabbt replikerar; - Där de döda bor? ...

Då vi just nu har hantverkare i källaren som byter vårt avlopp, har vi inte längre tillgång till badkar och eftersom våra änglar är riktiga skitgrisar så bestämde vi oss häromkvällen för att åka till farmor och farfar för att låna deras badkar.
Lilla E funderade på det en stund och sedan frågade hon:
- Men hur ska vi kunna bära badkaret då?

Hemma hos mormor och morfar räknade lilla E till 20 och mormor som var djupt imponerad frågade hur det kom sig att hon kunde räkna så bra, varpå lilla E svarade:
- Det är min röst som säger det.

Lillasyster som är två år, säger inte lika roliga saker. Här är de vanligaste förekommande fraserna:

- Jag är ledsen!
- Vill inte!
- Nej!
- Åka hem nu!

Försommarens fröjder

Mitt i vildaste försommaryran börjar vi så smått räkna ner mot semester. Vi har redan roat oss på helgerna med besök i Slottsskogen, Liseberg, cykelturer med picknick och diverse andra nöjen, och snart är det midsommar, håhåjaja.

Kalasen har avlöst varandra och från och med lilla S och Morfars födelsedagar 12:e respektive 13:e april så har firandena duggat tätt. Senast igår faktiskt, då barnens moster, min syster fyllde ojämna år.

Förutom att det var väldigt roligt att leka med kusinen, så blev det en skräckblandad förtjusning då den 7-månader gamla schäfergossen Tor uppvaktade tjejerna lite väl intensivt.

- Inte äta upp mig! gnällde lilla S från mammas trygga famn och lilla E blev livrädd när han kom rusande som ett stort hårigt ånglok och slickade henne i håret.

Igår blev det också premiärtur för säsongen med båten. På förmiddagen åkte vi till Hönö och åt glass. Både lilla E och S var lite betänksamma inför båtturen men efter ett tag tjöt de av glädje över vågorna samtidigt som de höll i sig så hårt att knogarna vitnade.

Men allt är inte bara roligt. Igår brast det både för J och mig en bra stund efter läggdags. Vi påbörjar vanligtvis nattningsprocessen omkring kl 19 och det innefattar ombyte till pyjamas/nattlinne, tandborstning och avslutande sagoläsning med lilla E och S liggande i samma säng. Sedan ska det drickas vatten och på allsköns andra sätt förhala sänggåendet i det längsta.

För ett halvår sedan var det bara att lägga lilla S i spjälsängen, säga - God natt, sov så gott, ses i morrn, älskar dig, stänga dörren och gå, men nu är det slut med det...

Vi har blivit våra barns gisslan på kvällarna. Tvingade till underkastelse ligger vi still jämte våra ätteläggar och inväntar sömnen som aldrig kommer... Vi letar nappar och kaniner, vi sjunger Vargsången och berättar hitte-på-sagor, vi hyssjar och blir till sist arga på att det knuffas och trängs, byts plats och tjatas om fler sagor och sånger. Vissa kvällar har vi själva somnat av ren utmattning och vaknat upp lagom till sänggåendet...

Igår härdade vi ut i 40 minuter innan J med en uppgiven suck lämnade sängen. Snabbt gjorde jag honom sällskap, och ackompanjerade av ilskna och besvikna vrål, lämnade vi helt sonika sovrummet och stängde dörren.

Sedan... låste jag in mig på toaletten och väste fula ord en lång stund.

Skriken tonade så småningom ner och avstannade helt en halvtimma senare. Då somnade de äntligen... För att vakna alldeles för tidigt och pocka på uppmärksamhet. Och så börjar cirkeln om igen...