Och där hände det igen. Moderaternas digitala kommunikatör Delmon Haffo kallade, i ett videoklipp på nätet, socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hora...
Än en gång förminskas, förlöjligas och hånas duktiga och framgångsrika kvinnor med helt osakliga kränkande påhopp, och den här gången med ett ordval som är helt oacceptabelt.
Vart tog sakligheten vägen? Professionalismen? God samtalston och vanlig hederlig jävla uppfostran!? Ska det vara så svårt att behandla andra människor med respekt? Om Donald Trumps retorik och syn på kvinnor blir rådande i det politiska klimatet även i Sverige, då har vi sjunkit lågt. Så skrämmande lågt...
När jag gick i skolan så blev högstadiet en grogrund för taskig kvinnosyn (och människosyn) Sexistiska, homofobiska och rasistiska skämt var vardag, att bli tafsad på hände varje vecka. Om man sa ifrån himlade killarna med ögonen. Sa att man "överreagerade" och fick "tåla lite skoj" Om man ändå stod på sig klassades man som "manshatare" och "jävla feministbrud"
Så man bet ihop. Blev stentuff och hårdhudad. Tänkte att det var den rådande ordningen och det bara var att förhålla sig till den. Aktade sig för "sända ut fel signaler" En tjej som var klädd som en hora fick ju skylla sig själv om hon blev våldtagen...
Hur blev det så här? Jo man bara upprätthöll en världsmaktsordning som bestått i tusentals år. Kvinnan är det svagare könet. Kvinnan ska tiga i församlingen. Kvinnan ska bara vara dekorativ, tillmötesgående och hålla käften.
Jag vill att mina döttrar ska bli respekterade och uppskattade för sina egenskaper och kvalitéer som människor. Att man ska se dem som personer i första hand och inte som representanter för sitt kön. Jag vill inte att de ska behöva vara "duktiga", "söta" eller "snälla" istället för "starka", "karismatiska" och "framgångsrika".
Kan vi tillsammans arbeta för att ändra på det? Kan vi någon gång komma fram till att det är dina handlingar som definierar dig. Inte hur du ser ut, vilket namn du har, eller vilket kön du tillhör.
Kommer jag att få uppleva den dagen, då vi alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att lyckas? Det arbetet måste vi alla hjälpas åt med. Att stärka varandra och hylla goda förebilder. Kampen för jämställdhet börjar med barnen, så låt oss hjälpas åt att fostra starka, öppna och toleranta individer som vågar säga ifrån när andra kränker, och som inte ställer upp på gamla sura könsmönster.
Framtiden är vår!
fredag 18 november 2016
tisdag 15 november 2016
Fler nät-féer!
Nog nu!
När Sanna Nielsen för några dagar sedan presenterades som årets julvärd haglade kritiken. En duktig, professionell och vacker människa fick utstå tarvliga påhopp baserade på sitt utseende, som ingen ska behöva ta. Det är inte OK!
Jag tycker att vi borde utrota alla elakheter på nätet och bekämpa nät-trollen med kärlek. Hur vore det om vi alla skrev något snällt i kommentatorsfälten, istället för att låta elaka, fega människor utan filter vräka ur sig hemskheter om andra?
Vi borde organisera en armé av nät-féer med uppdrag att bara fylla kommentatorsfälten i sociala medier med rara saker. Eller som en klok människa en gång sa: - Kan du mot förmodan inte säga något snällt om någon; säg ingenting alls!
När Sanna Nielsen för några dagar sedan presenterades som årets julvärd haglade kritiken. En duktig, professionell och vacker människa fick utstå tarvliga påhopp baserade på sitt utseende, som ingen ska behöva ta. Det är inte OK!Jag tycker att vi borde utrota alla elakheter på nätet och bekämpa nät-trollen med kärlek. Hur vore det om vi alla skrev något snällt i kommentatorsfälten, istället för att låta elaka, fega människor utan filter vräka ur sig hemskheter om andra?
Vi borde organisera en armé av nät-féer med uppdrag att bara fylla kommentatorsfälten i sociala medier med rara saker. Eller som en klok människa en gång sa: - Kan du mot förmodan inte säga något snällt om någon; säg ingenting alls!
torsdag 10 november 2016
Sing me out - Ola Salo och Happy Voices - Partille
Så här såg det ut igår, då jag som en av femhundra körmedlemmar sjöng med Ola Salo. Vilken känsla! Jag har aldrig tidigare sett Ola live, men vilken fantastisk artist han är!
Han började tidigt i barnkyrkokören hemma i lilla Hovmantorp, och nu är han en av Sveriges bästa artister, med framgångar från tiden med The Ark och flera stora musikalroller bakom sig. Tillsammans med vår körledare Gabriel Forss gjorde de succé i roliga och lättsamma mellansnack, varvade med allvar. Vi sjöng av våra lungors fulla kraft och med en glädje som sitter kvar i bröstet länge. Tack alla!
onsdag 9 november 2016
Ve oss...
Trump vann... Som jag anade.
Majoriteten av Amerikas befolkning valde att lägga sin röst på en högljudd populistisk retoriker med rasistiska, kvinnofientliga och krigshetsande inslag. Känns det bekant? Hej Tyskland 30-tal!
Så vad händer nu?
En kollega konstaterade att Trump möjligen kommer att dämpas eller rentav hejdas i sin galna reformiver av sin stab och övriga i senaten, så att inrikespolitiken kanske håller någorlunda vettiga former. Kanske...
Han har lovat att öppna upp gamla nedlagda kolgruvor och riva upp klimatavtal och överenskommelser om utsläpp. Miljöarbetet tog just ett gigantiskt kliv bakåt. Han har lovat generösare vapenlagar och vill omgående bygga en mur mot Mexicos gräns samt utvisa några miljoner människor av annan etnisk härkomst. The Land of freedom blev just lite mindre fritt. Glöm Obama-Care och sjukvårdsreformer. Glöm jämställdhetsarbete och samarbete.
Men vad händer i relationerna till andra stater? Trump i möten med representanter för Kina, Ryssland eller Arabstaterna? Kommer han att bete sig respektfullt eller klampa på genom att uttala sig klumpigt, kränkande eller rentav uttala hotelser? Ingen vet. Kan någon hålla i kopplet på bandhunden som skäller och visar tänderna? Vem hindrar honom från att pilla på avfyrningsmekanismen för landets kärnvapenarsenal?
Det är i sanning en sorgens dag... Sannolikheten att vi kommer att få uppleva ett nytt världskrig under vår livstid ökade just markant. En liten arg man har makten i sin hand. Ve oss!
Majoriteten av Amerikas befolkning valde att lägga sin röst på en högljudd populistisk retoriker med rasistiska, kvinnofientliga och krigshetsande inslag. Känns det bekant? Hej Tyskland 30-tal!
Så vad händer nu?
En kollega konstaterade att Trump möjligen kommer att dämpas eller rentav hejdas i sin galna reformiver av sin stab och övriga i senaten, så att inrikespolitiken kanske håller någorlunda vettiga former. Kanske...
Han har lovat att öppna upp gamla nedlagda kolgruvor och riva upp klimatavtal och överenskommelser om utsläpp. Miljöarbetet tog just ett gigantiskt kliv bakåt. Han har lovat generösare vapenlagar och vill omgående bygga en mur mot Mexicos gräns samt utvisa några miljoner människor av annan etnisk härkomst. The Land of freedom blev just lite mindre fritt. Glöm Obama-Care och sjukvårdsreformer. Glöm jämställdhetsarbete och samarbete.
Men vad händer i relationerna till andra stater? Trump i möten med representanter för Kina, Ryssland eller Arabstaterna? Kommer han att bete sig respektfullt eller klampa på genom att uttala sig klumpigt, kränkande eller rentav uttala hotelser? Ingen vet. Kan någon hålla i kopplet på bandhunden som skäller och visar tänderna? Vem hindrar honom från att pilla på avfyrningsmekanismen för landets kärnvapenarsenal?
Det är i sanning en sorgens dag... Sannolikheten att vi kommer att få uppleva ett nytt världskrig under vår livstid ökade just markant. En liten arg man har makten i sin hand. Ve oss!
måndag 7 november 2016
Isande vindar...
drar obevekligt fram över nejden och kramar ur det sista ur den gyllene hösten och dess mustiga dofter av mylla och skog. Nu, mina vänner, är vintern i sanning kommen...
Under ett par säsonger har jag sorgset konstaterat att min kraftiga vinterjacka faktiskt sjungit en stilla svanesång. När jag om hösten hängt in den i garderoben har jag tänkt att jag ska köpa en ny till nästa vintersäsong men ack... Så har vintern kommit, och den numera tämligen slitna jackan har återigen åkt fram och använts lika flitigt som föregående år.
Men i höstas fick det vara nog. Istället för att förpassas till vinterförvaring i källaren åkte den istället ner i en säck med kläder till återvinning. Nu skulle det bli alldeles nödvändigt att köpa en ny, när jag inte längre hade någonting att ha på mig.
Det var ju ganska smart gjort av mig. Det hade varit ännu smartare om jag faktiskt hade kommit ihåg att jag slängt den när det började bli höst. Det gjorde jag inte. Inte heller när det började bli lite kallt mindes jag att jag inte längre ägde en varm vinterjacka. Det blev uppenbart härom morgonen när jag skulle ta fram lite varmare kläder mer lämpade för säsongen. Först då mindes jag den svarta sopsäcken...
Utbudet är ju inte sådär gigantiskt så här i november då minusgraderna dominerar. Det mesta är utplockat och kvar står jag med lång näsa. Jag borde ha lagt en påminnelse i kalendern så där i september...
Under ett par säsonger har jag sorgset konstaterat att min kraftiga vinterjacka faktiskt sjungit en stilla svanesång. När jag om hösten hängt in den i garderoben har jag tänkt att jag ska köpa en ny till nästa vintersäsong men ack... Så har vintern kommit, och den numera tämligen slitna jackan har återigen åkt fram och använts lika flitigt som föregående år.
Men i höstas fick det vara nog. Istället för att förpassas till vinterförvaring i källaren åkte den istället ner i en säck med kläder till återvinning. Nu skulle det bli alldeles nödvändigt att köpa en ny, när jag inte längre hade någonting att ha på mig.
Det var ju ganska smart gjort av mig. Det hade varit ännu smartare om jag faktiskt hade kommit ihåg att jag slängt den när det började bli höst. Det gjorde jag inte. Inte heller när det började bli lite kallt mindes jag att jag inte längre ägde en varm vinterjacka. Det blev uppenbart härom morgonen när jag skulle ta fram lite varmare kläder mer lämpade för säsongen. Först då mindes jag den svarta sopsäcken...
Utbudet är ju inte sådär gigantiskt så här i november då minusgraderna dominerar. Det mesta är utplockat och kvar står jag med lång näsa. Jag borde ha lagt en påminnelse i kalendern så där i september...
onsdag 2 november 2016
Jämställdhet provocerar
Följande text är saxad från Försäkringskassans hemsida:
Föräldraförsäkringen har funnits i över 40 år. Redan från början hade båda föräldrar rätt till lika många dagar med föräldrapenning. Möjlighet fanns att avstå dagar till varandra. 1974 tog mammor ut 99,5 procent av alla dagarna medan pappor tog ut 0,5 procent. Idag tar mammor ut cirka 75 procent av föräldrapenningdagarna medan pappor tar ut cirka 25 procent.
Utvecklingen mot att dela lika på föräldraförsäkringen går långsamt och för att snabba på utvecklingen har reglerna ändrats. 1995 kom den så kallade mamma- eller pappamånaden. Då reserverades en månad av föräldrapenningen till vardera föräldern. 2002 infördes den andra reserverade månaden och från och med 2016 är tre månader reserverade för vardera föräldern.
Försäkringskassan har lanserat en reklamkampanj som går ut på att belysa det skeva uttaget av föräldrapenning. Idag tar papporna ut 25% av föräldrapenningen och lejonparten tas således ut av mammorna. Jag undrar om de kunde förutse den enorma uppmärksamhet denna relativt oskyldiga reklamfilm har genererat. Människor (till största delen kvinnor) vräker ut sitt raseri på sociala medier. Man skäller, svär, hotar och tävlar om vem som bär den tjockaste offerkoftan. Att agitera och ventilera sin egna personliga situation för att ge tyngd bakom sina uppretade argument är mer regel än undantag. Man hävdar med emfas att FK för det första ska "Ge fan i att lägga sig i uttaget av Fp" samt att de fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, samt den egna ekonomin är avgörande för att en uppdelning på 50-50 av föräldraledigheten är omöjlig. Man vägrar konsekvent att se att man upprätthåller en patriarkalisk struktur som direkt motverkar jämställdhet mellan könen.
Men låt oss backa lite. Låter inte detta misstänkt likt en annan debatt som fördes under det tidiga 1900-talet...? Då gällde frågan kvinnlig rösträtt. Den gången organiserade suffragetterna sig för att kämpa för jämställdhet genom att kräva en ny lag avseende rösträtt för alla. Men kvinnosaksfrågan stötte på ett oväntat motstånd i de egna leden. Kvinnor (företrädesvis ur borgar- och högre-stånds-klasserna) motarbetade kampen genom att bilda motståndsgrupper. Man ville alltså inte att kvinnor skulle få rösträtt och därmed inflytande och jämställdhet. Utredningen om kvinnlig rösträtt tog tolv år men röstades igenom år 1919.
I de här frågorna behöver man se bortom sin egen situation och granska strukturen. Det är ett faktum att männen totalt sett endast tar ut en fjärdedel av all föräldrapenning. (JA undantag finns, men nu talar vi strukturen) Och när tar de ut de "pappamånader" som annars skulle frysa inne då? Jo: under sommarmånaderna. Rätt bekvämt faktiskt. Men alla som har varit föräldralediga med ett eller flera barn en gråslaskig dag i februari vet vilken utmaning det är att hälla i en motsträvig unge i en tjock vinteroverall, kränga på mössa och vantar och i regn och snålblåst både vara gruppledare/lekledare på lekplatsen, inköpsansvarig i mataffären, chaufför till BVC och medlare när syskonen ryker ihop. Utöver det ska man med vänsterhanden sköta mat, disk och tvätt.
Är det verkligen så att de arbeten som män har, inte medger föräldraledighet mer än på sommaren?
Och så var det det här med ekonomi. Jo kvinnor tjänar generellt sett mindre än vad män gör men: Föräldrapenningtillägget som kollektivavtalsanslutna arbetsgivaren erbjuder balanserar upp det inkomstbortfallet till en viss del.
Sverige har en av de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. I många andra länder måste mammorna återgå till jobbet efter några få veckor, eller månader. Hur löser man amningen då? (Ett indignerat och högljutt argument mot att dela lika) Tja uppenbarligen löser man matfrågan på något sätt för så vitt jag vet har inget spädbarn svultit ihjäl för att mamman har återgått till arbetet.
I Sverige skulle man kunna tänka sig många lösningar: Man kan pumpa ut mjölk och lagra, eller så kan den föräldralediga pappan komma med bebisen till mammans arbetsplats så att hon kan amma i lugn och ro.
Eller, hemska tanke: så slutar man att amma... 480 dagar delat på två är 240 dagar. (8-11 månader, beroende lite på uttag av ersättningen) Inte alarmerande tidigt att sluta amma även om man förespråkar helamning...
Kort sagt; raseriet känner inga gränser och jag kan bara förundras över att dessa kvinnor inte kan se bortom sin egen situation (som givetvis inte ska förringas) och se till samhällsproblemet. Om vi någonsin ska komma tillrätta med jämställdheten på arbetsmarknaden så måste vi kanske sätta hårt mot hårt. Vi skulle inte acceptera att arbetsgivare ser med ovilja på de pappor som väljer att vara med sina barn lika mycket som den andra föräldern. Vi skulle tycka att en attraktiv arbetsgivare uppmuntrar uttag av föräldrapenning på lika villkor. Vi kvinnor skulle kanske inte gå miste om pension, löneökningar och avancemang inom yrket i samma omfattning som vi gör nu när vi är föräldralediga.
För mig är det så viktigt att mina två döttrar får leva och verka på samma villkor som män och idag får de inte det, bland annat på grund av stereotyper, skeva strukturer och gammaldags värderingar om familjen och könsroller.
Kanske, bara kanske, skulle just medvetenheten om strukturen göra att några föräldrar tänker sig för en extra gång när man ska vara föräldraledig eller vara hemma med sjuka barn. Om några faktiskt gör medvetna val, med jämställdheten i fokus, där det är möjligt så är det ett steg på vägen.
Så Heja Försäkringskassan som vill sätta fokus på en så viktig fråga!
Föräldraförsäkringen har funnits i över 40 år. Redan från början hade båda föräldrar rätt till lika många dagar med föräldrapenning. Möjlighet fanns att avstå dagar till varandra. 1974 tog mammor ut 99,5 procent av alla dagarna medan pappor tog ut 0,5 procent. Idag tar mammor ut cirka 75 procent av föräldrapenningdagarna medan pappor tar ut cirka 25 procent.
Utvecklingen mot att dela lika på föräldraförsäkringen går långsamt och för att snabba på utvecklingen har reglerna ändrats. 1995 kom den så kallade mamma- eller pappamånaden. Då reserverades en månad av föräldrapenningen till vardera föräldern. 2002 infördes den andra reserverade månaden och från och med 2016 är tre månader reserverade för vardera föräldern.
Försäkringskassan har lanserat en reklamkampanj som går ut på att belysa det skeva uttaget av föräldrapenning. Idag tar papporna ut 25% av föräldrapenningen och lejonparten tas således ut av mammorna. Jag undrar om de kunde förutse den enorma uppmärksamhet denna relativt oskyldiga reklamfilm har genererat. Människor (till största delen kvinnor) vräker ut sitt raseri på sociala medier. Man skäller, svär, hotar och tävlar om vem som bär den tjockaste offerkoftan. Att agitera och ventilera sin egna personliga situation för att ge tyngd bakom sina uppretade argument är mer regel än undantag. Man hävdar med emfas att FK för det första ska "Ge fan i att lägga sig i uttaget av Fp" samt att de fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, samt den egna ekonomin är avgörande för att en uppdelning på 50-50 av föräldraledigheten är omöjlig. Man vägrar konsekvent att se att man upprätthåller en patriarkalisk struktur som direkt motverkar jämställdhet mellan könen.
Men låt oss backa lite. Låter inte detta misstänkt likt en annan debatt som fördes under det tidiga 1900-talet...? Då gällde frågan kvinnlig rösträtt. Den gången organiserade suffragetterna sig för att kämpa för jämställdhet genom att kräva en ny lag avseende rösträtt för alla. Men kvinnosaksfrågan stötte på ett oväntat motstånd i de egna leden. Kvinnor (företrädesvis ur borgar- och högre-stånds-klasserna) motarbetade kampen genom att bilda motståndsgrupper. Man ville alltså inte att kvinnor skulle få rösträtt och därmed inflytande och jämställdhet. Utredningen om kvinnlig rösträtt tog tolv år men röstades igenom år 1919.
I de här frågorna behöver man se bortom sin egen situation och granska strukturen. Det är ett faktum att männen totalt sett endast tar ut en fjärdedel av all föräldrapenning. (JA undantag finns, men nu talar vi strukturen) Och när tar de ut de "pappamånader" som annars skulle frysa inne då? Jo: under sommarmånaderna. Rätt bekvämt faktiskt. Men alla som har varit föräldralediga med ett eller flera barn en gråslaskig dag i februari vet vilken utmaning det är att hälla i en motsträvig unge i en tjock vinteroverall, kränga på mössa och vantar och i regn och snålblåst både vara gruppledare/lekledare på lekplatsen, inköpsansvarig i mataffären, chaufför till BVC och medlare när syskonen ryker ihop. Utöver det ska man med vänsterhanden sköta mat, disk och tvätt.
Är det verkligen så att de arbeten som män har, inte medger föräldraledighet mer än på sommaren?
Och så var det det här med ekonomi. Jo kvinnor tjänar generellt sett mindre än vad män gör men: Föräldrapenningtillägget som kollektivavtalsanslutna arbetsgivaren erbjuder balanserar upp det inkomstbortfallet till en viss del.
Sverige har en av de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. I många andra länder måste mammorna återgå till jobbet efter några få veckor, eller månader. Hur löser man amningen då? (Ett indignerat och högljutt argument mot att dela lika) Tja uppenbarligen löser man matfrågan på något sätt för så vitt jag vet har inget spädbarn svultit ihjäl för att mamman har återgått till arbetet.
I Sverige skulle man kunna tänka sig många lösningar: Man kan pumpa ut mjölk och lagra, eller så kan den föräldralediga pappan komma med bebisen till mammans arbetsplats så att hon kan amma i lugn och ro.
Eller, hemska tanke: så slutar man att amma... 480 dagar delat på två är 240 dagar. (8-11 månader, beroende lite på uttag av ersättningen) Inte alarmerande tidigt att sluta amma även om man förespråkar helamning...
Kort sagt; raseriet känner inga gränser och jag kan bara förundras över att dessa kvinnor inte kan se bortom sin egen situation (som givetvis inte ska förringas) och se till samhällsproblemet. Om vi någonsin ska komma tillrätta med jämställdheten på arbetsmarknaden så måste vi kanske sätta hårt mot hårt. Vi skulle inte acceptera att arbetsgivare ser med ovilja på de pappor som väljer att vara med sina barn lika mycket som den andra föräldern. Vi skulle tycka att en attraktiv arbetsgivare uppmuntrar uttag av föräldrapenning på lika villkor. Vi kvinnor skulle kanske inte gå miste om pension, löneökningar och avancemang inom yrket i samma omfattning som vi gör nu när vi är föräldralediga.
För mig är det så viktigt att mina två döttrar får leva och verka på samma villkor som män och idag får de inte det, bland annat på grund av stereotyper, skeva strukturer och gammaldags värderingar om familjen och könsroller.
Kanske, bara kanske, skulle just medvetenheten om strukturen göra att några föräldrar tänker sig för en extra gång när man ska vara föräldraledig eller vara hemma med sjuka barn. Om några faktiskt gör medvetna val, med jämställdheten i fokus, där det är möjligt så är det ett steg på vägen.
Så Heja Försäkringskassan som vill sätta fokus på en så viktig fråga!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)