drar obevekligt fram över nejden och kramar ur det sista ur den gyllene hösten och dess mustiga dofter av mylla och skog. Nu, mina vänner, är vintern i sanning kommen...
Under ett par säsonger har jag sorgset konstaterat att min kraftiga vinterjacka faktiskt sjungit en stilla svanesång. När jag om hösten hängt in den i garderoben har jag tänkt att jag ska köpa en ny till nästa vintersäsong men ack... Så har vintern kommit, och den numera tämligen slitna jackan har återigen åkt fram och använts lika flitigt som föregående år.
Men i höstas fick det vara nog. Istället för att förpassas till vinterförvaring i källaren åkte den istället ner i en säck med kläder till återvinning. Nu skulle det bli alldeles nödvändigt att köpa en ny, när jag inte längre hade någonting att ha på mig.
Det var ju ganska smart gjort av mig. Det hade varit ännu smartare om jag faktiskt hade kommit ihåg att jag slängt den när det började bli höst. Det gjorde jag inte. Inte heller när det började bli lite kallt mindes jag att jag inte längre ägde en varm vinterjacka. Det blev uppenbart härom morgonen när jag skulle ta fram lite varmare kläder mer lämpade för säsongen. Först då mindes jag den svarta sopsäcken...
Utbudet är ju inte sådär gigantiskt så här i november då minusgraderna dominerar. Det mesta är utplockat och kvar står jag med lång näsa. Jag borde ha lagt en påminnelse i kalendern så där i september...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar