fredag 9 september 2011

Sekt eller samfund

Längre ner på vår gata ligger en stor vit byggnad bakom en tät tvåmershäck som effektivt blockerar all insyn. Infarten skyddas av svarta höga metallgrindar. Varje dag är trafiken dit omfattande och parkeringen fylls av stora bilar. Jag ser familjer komma gående med många barn. Kvinnorna har långa kjolar, långt utsläppt hår och en liten sjalett på huvudet. Männen har kostym.

När jag flyttade till området frågade jag J vilka de var och han svarade att de var Plymouth-bröder. Jag tänkte inte så mycket på det och tiden gick. När vi såg de ålderdomligt klädda familjerna skakade vi på huvudet och refererade till dem som "playwood-bröderna"

Men för en tid sedan blev jag nyfiken. Funderade lite på vad det var för några typer och läste om dem på nätet. Jag blev både faschinerad och förbannad.

Jag tror på allas lika värde. Att alla, oavsett kön, ålder, ursprung, hudfärg eller sexuell läggning, är lika mycket värd. Det innebär också att jag respekterar olika människors tro. Även om jag inte delar någons åsikt kan jag ju ändå respektera den. Men inte om man kränker någon annan!

Enligt rörelsens egna regler får man inte göra följande:
  • Se på TV, lyssna på radio, använda dator eller mobiltelefon, läsa skönlitteratur.
  • Läsa vid universitet. De strängaste utövarna predikar att högre utbildning än grundskola är inte tillåten för flickor. Pojkar kan i undantagsfall få gå praktisk gymnasieutbildning.
  • Kandidera eller rösta i politiska val
  • Teckna en livförsäkring
  • Bära vapen
  • Delta i fackförening, yrkesförening eller någon grupp som omfattar "orena", dvs icke-medlemmar av kyrkan.
  • Bo i samma hus som, eller äta mat tillsammans med, icke-medlemmar (orena)
Utöver dessa regler får en kvinna får inte stå över en man. Preventivmedel är förbjudna, liksom att ha husdjur, eftersom man inte får slösa kärlek på dem i stället för på Gud. Medlemmarna ska klä sig och leva enkelt. Kvinnorna får inte klippa håret. Allt ekonomiskt överskott går till kollekten. Den som bryter mot reglerna blir socialt utesluten.

Med dessa regler kan det synas omöjligt att ta del i arbetslivet och därför driver de flesta av bröderna egna företag. (Hur man nu kan driva ett företag utan att använda dator eller mobiltelefon...)

Jag känner inte församlingen på vår gata, och jag vet inte om de är bokstavstroende eller "hard-core" som den värsta grenen av rörelsen, men bara den tanken, att man betraktar någon som inte är med, som OREN, gör mig fly förbannad! Att anse en kvinna underlägsen en man gör mig likaledes.
 
Skillnaden mellan en sekt och ett samfund är ibland hårfin, men en religionssociologisk minimidefinition av sekt i sju punkter har gjorts av Roy Wallis:

  1. Frivillig organisation där medlemskapet förtjänas.
  2. Medlemskapet är exklusivt och kan fråntas de medlemmar som inte följer gruppnormerna.
  3. Medlemmarna ser sig som en elit som är i besittning av särskild kunskap.
  4. Sekten är vanligen i konflikt med sin omgivning.
  5. Inom sig är sekten vanligen egalitär, det vill säga alla troende är ett prästerskap.
  6. Sekten är etisk och asketisk, alltså att man har vissa levnadsregler och offrar tid och pengar på sin grupp.
  7. Slutligen är sekten totalitär, det vill säga kräver totalt engagemang och försöker styra individens liv.
I rest my case...