Hallå!? Våren!?

Jo visst har vitsipporna börjat blomma, krikonträdet slagit ut i blom och vintergrönan likaså, men fy tusan vad det är kallt! En dag för någon vecka sedan hade vi skön värme då vi njöt på altanen och i uterummet och dessutom passade på att inviga grillen för säsongen, men i övrigt är det isvindar och blygsamma temperaturer under tio grader som har dominerat april...

För ett par veckor sedan firade vi lilla S när hon fyllde två år och huset fylldes med hela tjocka släkten. Underbart! Jag älskar ju kalas och högtider och som tur var kunde vi utnyttja uterummet eftersom vi var 16 personer och behövde all upptänklig yta som kunde uppbringas.

Barnet förärades med kläder, lektält, kryptunnel, innebandyklubbor och diverse andra attiraljer. Hennes förtjusning över uppmärksamheten gick inte att ta miste på, när vi i samlad tropp sjöng "Ja må du leva" intill de ljusdekorerade tårtorna.

Och hur går det med avloppet, undrar den nyfikne läsaren, och jag kan meddela att det går inte alls! Två VVS-firmor har varit här och tittat och ingen av dem bemödar sig att höra av sig. Jag har jagat dem och lämnat otaliga meddelanden men icke ett svar. Högst irriterande! Hur svårt kan det vara att slänga iväg ett sms eller ett samtal och säga - Vi vill/kan inte åta oss jobbet...?

Nu har jag precis fått tips om en annan kille som skulle kunna vara ett alternativ men jag förbehåller mig ändå rätten att förbli skeptisk mot hantverkare, så det så!

Besök på Sjöfartsmuséet

Igår var en osedvanligt trist och gråmulen dag.
För att aktivera oss själva och barnen bestämde vi oss för att besöka Sjöfartsmuséet. Jag har inte varit där sedan jag var tonåring och då var jag väl måttligt road av akvarierna med diverse västkustdjur. Men oj vad de har spottat upp sig sedan dess!
Nu fanns det underbara akvarier med hela korallrev där en mängd fiskar, sjöstjärnor och sjöhästar simmade omkring. Färgerna på koraller och havsdjur var helt fantastiska och både jag och J häpnade över det vi såg.
Barnen var inte lika fascinerade, men de ljusnade när de upptäckte den stora båten som man kunde klättra omkring på. Tillsammans med ett otal andra små vildbattingar klättrade och klängde de omkring som små apor en god stund innan vi kunde gå vidare till nästa anhalt för små barn.
Där fanns det en fiskebåt som gungade och krängde som på ett stormpiskat hav, som man kunde klättra upp i och bemanna styrhytten.
Efter en stund kunde jag konstatera att bara åsynen av skutan gjorde mig lätt illamående och gav mig en ursäkt att släntra vidare in i nästa utställningshall där man kunde följa en intressant utställning om utvandringen till Amerika.

Efter en och en halv timma hade både vi och småttingarna fått nog och vi gick till cafét där barnen utfodrades med pannkakor och glass. Sedan satte vi oss i bilen och medan båda systrarna sov sött körde vi en tur genom Härskogen och sedan hem igen.

Sämre söndagar kan man ha.

En sång för april....

Kommer ni håg Peter Le Marcs underbara Sång för april? De artister som bäst kan spegla känslor är i mitt tycke just nämnda sångare tillsammans med Tracy Chapman, Kent och Weeping Willows. Att spegla realism och vemod i så vackra textrader är en fantastisk bedrift. Musik är mäktig och kan framkalla så mycket känslor.

Nog om detta. Det är som sagt april, och jag har just avslutat min tionde behandling av tolv. Det börjar närma sig slutet och det känns otroligt skönt! Man har lyft ut den giftigaste cellgiften ur behandlingen och jag behöver inte bli så dålig, eftersom biverkningarna av det återstående preparatet inte är tillnärmelsevis lika vidriga...

Igår hade vi en avloppskille här och tittade på våra avlopp i källaren. Vi pratade en lång stund om hur vi skulle göra; relining och utbyte av huvudstammen och förberedelse av golvet i det blivande badrummet. Det var ett bra samtal som bara grusades lite när Sofia lyckades utföra nummer två i badkaret där även hennes storasyster satt. Plötsligt avbröts vi av ett vilt ylande.
- Mamma!!! Sofia BAJSADE i vattnet!!!!!

Snabbt fick jag upp båda ungarna och ställde dem i duschen. Under milda protester lyckades jag tvåla in dem och spola av dem samtidigt som J försökte fortsätta konversationen med hantverkaren utan att bryta ihop.
Undrar vad avloppskillen tänkte när han lämnade oss, men... Med sitt yrke borde han vara van vid lite skit, tänker jag...