I helgen var jag på Haga-badet i Göteborg och skämde bort mig själv. Jag hade bokat en ansiktsbehandling och såg fram emot att glömma den gråkalla mulna marsdagen och istället ägna hela eftermiddagen åt bad i varm bassäng, bastu och en skön behandling. Trodde jag... Istyrd nytvättad vit frottébadrock och dito tofflor trippade jag efter en dusch ner till SPA-avdelningen och sjönk njutningsfullt ner i den behagligt tempererade bassängen. Härligt! Jag plaskade omkring en stund, flöt runt på rygg och lät tankarna vandra som man gör när man inte har något annat vettigt att tänka på. När tiden för behandlingen närmade sig klev jag upp och installerade mig i en korgfåtölj, serverade mig en mugg delikat gurk-vatten och inväntade min hud-terapeut.
Hon hette Josefin och såg pigg och glad ut. Hon hälsade mig välkommen och visade in mig till ett litet rum med en brits och diverse flaskor, krämer och apparatur vars syfte var mig okänt. Jag fick lägga mig ner och blev insvept i varma täcken och handdukar. Hon småpratade lite och påbörjade behandlingen. Först var det bara ovant. Hon lade på någon kräm och placerade mig i en ström av varm ånga. Inte obehagligt, men det kändes ovant, och efter en stund påtagligt blött i näshåren.
När mina stackars igenfyllda porer hade skrämts vidöppna påbörjade hon den mindre trevliga delen av behandlingen; portömningen, och ja, det är precis lika otrevligt som det låter. Josefin hade starka nypor och när hon klämde åt runt näsvingarna kände jag hur jag lättade från britsen och inombords tjöt jag som en spädgris vid slakt. Jag bet mig i läppen och bara ett litet pip undslapp mig
- Går det bra? undrade Josefin, och jag nickade tappert med tårade ögon och en vild lust att klippa till henne.
Tio minuter senare var jag öm och påtagligt rödflammig. Då inleddes nästa fas; enzympeeling. Jag har någon enstaka gång peelat mig i ansiktet, dvs geggat in en kräm med sand i nyllet för att avlägsna döda hudceller, men nu fick jag lära mig att det inte alls var bra för mig då jag har så tunn hud i ansiktet. Istället skulle jag satsa på en enzympeeling. Till mina begynnande rynkor runt ögonen tarvades en ögon-gel, jag var även i behov av en kräm med UV-skydd och ett mineralpuder.
Det lät ju väldigt bra, men som alla vet så kostar det att ligga på topp. Med de produkter jag fick rekommenderade skulle jag säkert bli len och fin och lysa som en liten solstråle, men min plånbok skulle gråta. Tillsammans skulle det gå loss på ett par tusen... Jag gjorde en snabb kalkyl och konstaterade att kunde tillåta mig att shoppa loss på en produkt. Jag valde den fantastiska ögonkrämen och nu använder jag den varje morgon och kväll, och baske mig, om jag inte redan ser yngre ut! Flera dagar, minst... Eller...? Snälla!
Hon hette Josefin och såg pigg och glad ut. Hon hälsade mig välkommen och visade in mig till ett litet rum med en brits och diverse flaskor, krämer och apparatur vars syfte var mig okänt. Jag fick lägga mig ner och blev insvept i varma täcken och handdukar. Hon småpratade lite och påbörjade behandlingen. Först var det bara ovant. Hon lade på någon kräm och placerade mig i en ström av varm ånga. Inte obehagligt, men det kändes ovant, och efter en stund påtagligt blött i näshåren.
När mina stackars igenfyllda porer hade skrämts vidöppna påbörjade hon den mindre trevliga delen av behandlingen; portömningen, och ja, det är precis lika otrevligt som det låter. Josefin hade starka nypor och när hon klämde åt runt näsvingarna kände jag hur jag lättade från britsen och inombords tjöt jag som en spädgris vid slakt. Jag bet mig i läppen och bara ett litet pip undslapp mig
- Går det bra? undrade Josefin, och jag nickade tappert med tårade ögon och en vild lust att klippa till henne.
Tio minuter senare var jag öm och påtagligt rödflammig. Då inleddes nästa fas; enzympeeling. Jag har någon enstaka gång peelat mig i ansiktet, dvs geggat in en kräm med sand i nyllet för att avlägsna döda hudceller, men nu fick jag lära mig att det inte alls var bra för mig då jag har så tunn hud i ansiktet. Istället skulle jag satsa på en enzympeeling. Till mina begynnande rynkor runt ögonen tarvades en ögon-gel, jag var även i behov av en kräm med UV-skydd och ett mineralpuder.
Det lät ju väldigt bra, men som alla vet så kostar det att ligga på topp. Med de produkter jag fick rekommenderade skulle jag säkert bli len och fin och lysa som en liten solstråle, men min plånbok skulle gråta. Tillsammans skulle det gå loss på ett par tusen... Jag gjorde en snabb kalkyl och konstaterade att kunde tillåta mig att shoppa loss på en produkt. Jag valde den fantastiska ögonkrämen och nu använder jag den varje morgon och kväll, och baske mig, om jag inte redan ser yngre ut! Flera dagar, minst... Eller...? Snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar