Schlager-tider!

Om man googlar ordet schlager, och sedan väljer  att låta sig informeras av Wikipedia, kan man läsa följande:

Schlager (från tyskans Schlager; 'något som slår'), är ett begrepp som ursprungligen innebär ett populärt musikstycke som "slår", d v s en slagdänga (jfr engelskans "hit" och polskans "trafiene" (träff)). Möjliga, men ålderdomliga, svenska synonymer till schlager på svenska är slagdänga och örhänge. Begreppet schlager används också som ett samlingsnamn på den typ av lättsam populärmusik som förekommit bl.a. i Melodifestivalen och på Svensktoppen från 1950-talet och framåt. På senare tid har dock schlagermusik blivit mer eller mindre synonymt med specifikt musik från Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.

Och schlagertiden är här. Under våren har vi kunnat se delfinalerna och sedan den stora svenska melodifestivalen, och nu är det så äntligen dags för Eurovisionsschlagerfestival! (vilken tungvrickare va!?)

Det må vara hur nördigt som helst, och visst fnyses det lite föraktfullt både här och där, men jag älskar det! Ända sedan jag som liten skrutta satt med näsan 30 cm från TV:n och såg Carola vinna, och året därpå bröderna Herrey, har jag varit fast. Jag minns att vi drog ner volymen på TV:n och knäppte på radion för att få bättre ljud. Min syster spelade in låtarna på kassettband, och de följande dagarna showade jag vilt genom att mima i hopprep framför spegeln.

Idag kan jag väl ifrågasätta den musikaliska kvalitén på just de bidragen men det är inte så mycket låtarna, det är själva grejen!

Den kvällen då ESC sändes var det fest hemma. Alldeles extra-mys med festmat, ostbågar och glass. Mamma och pappa i soffan, syrran i fåtöljen och jag på golvet framför TV:n, alternativt liggande under bordet med täcke och kudde. Jag minns spänningen när signaturmelodin förkunnade att det började, och hur den blåvita loggan med bokstäverna svävade runt i cirkel, bildade ordet Eurovision. Tidningsbilagan med alla bidrag och betygsättningsrutor låg framme, och sedan började vi kritikfesten.

Och idag är det likadant. Jag och J sitter uppkrupna i var sitt hörn av soffan och kommenterar låten, framträdandet artisten, dansen, kläderna och allt annat som går att ha en åsikt om. Vi skrattar rått åt de som sjunger surt, tar oss för pannan vid dåliga låtar och gömmer oss bakom var sin skäms-kudde när allt är fel. Vi väljer ut våra favoriter och håller tummarna för dem. Röstar ibland, men bara om en låt är ovanligt bra. I år är det extra kul eftersom Loreen vann förra året och hela balunsen sänds från Malmö.

Så vad man än tycker om det, stör mig inte på lördag kväll för då, mina vänner, är jag upptagen!

Mitt och ditt...

Jag blir så trött... Natten mellan fredag och lördag bestämde sig en eller flera idioter för att vårt grillgaller på bilen var en klenod som de inte kunde leva utan.
På vår V70 har vi svarta fälgar och ett svart grillgaller med volvo-emblemet  påklistrat, eftersom det inte finns i original. Det ser snyggt ut och det tyckte uppenbarligen även de kräk som bände bort det med ett verktyg (troligtvis en skruvmejsel) och därmed åsamkade repor i lacken. Ett nytt galler kostar runt en tusenlapp men lackskadorna är inte billiga att åtgärda. Onödigt! Surt!

Vad som är ännu mer irriterande är att J redan dagen därpå hittade vårt grillgaller på en annan V70...
Några kilometer från oss står en vit V70 parkerad och där, i fronten på den såg han det; ett svart galler med ett påklistrat emblem på.

Polisanmäl! hojtade min mor, men både jag och J suckade och skakade på huvudet. Den tiden är förbi när man kunde ringa till den lokala ordningsmakten och be dem utreda stölden av en bildel. Brottet hinner inte ens hamna i en anmälan innan utredningen läggs ner. Och visst, jag förstår dem. I de knappa resursernas tidevarv ser jag hellre att polisen löser mord, misshandel och våldtäkter, men själva handlingen gör mig ursinnig! Satans fähundar som inte kan skilja på mitt och ditt!

Renoveringsfynd

När vi så äntligen kom till skott och började riva ut det gamla köket, ur det som så småningom ska bli vårt nya sovrum, gjorde vi lite nya fynd från förr.
Vad sägs om ett bokmärke föreställande en knubbig rosenkindad bebis, två idolbilder, så kallade filmisar, föreställande Freddie Skantze och Helen Shapiro, samt en liten häftad saga om Firre Fiskare?

Jo då, bakom grytskåpet som tycktes ha fungerat som gömställe eller lekstuga för något av husets barn hittade vi dessa skatter och genast googlade vi.

Vi fick veta att de två idolerna var; Trummisen i Tages, respektive en brittisk sångerska med några hits från 60-talet. På Youtube finns hennes mest kända låt:  www.youtube.com/watch?v=5I2cG-ed6hw

Men Firre Fiskare hittade vi tyvärr inget om.

I ventilen till skafferiet hittade vi några ihopknölade tidningar och det var utrivna sidor från GP torsdagen den 12 oktober 1972, samt en jul-bilaga från Järnia med diverse bra-att-ha-saker. Tidningen innehöll bland annat reklam för ett fondue-set och en ekivok bild för att locka till bastu-köp. Väldigt underhållande läsning må jag säga!

Ett äldre hus är alltid en källa till förnöjelse på olika sätt, och man vet aldrig vilka spännande tidsdokument som döljer sig i skrymslen och vrår.