Schlager-tider!

Om man googlar ordet schlager, och sedan väljer  att låta sig informeras av Wikipedia, kan man läsa följande:

Schlager (från tyskans Schlager; 'något som slår'), är ett begrepp som ursprungligen innebär ett populärt musikstycke som "slår", d v s en slagdänga (jfr engelskans "hit" och polskans "trafiene" (träff)). Möjliga, men ålderdomliga, svenska synonymer till schlager på svenska är slagdänga och örhänge. Begreppet schlager används också som ett samlingsnamn på den typ av lättsam populärmusik som förekommit bl.a. i Melodifestivalen och på Svensktoppen från 1950-talet och framåt. På senare tid har dock schlagermusik blivit mer eller mindre synonymt med specifikt musik från Melodifestivalen och Eurovision Song Contest.

Och schlagertiden är här. Under våren har vi kunnat se delfinalerna och sedan den stora svenska melodifestivalen, och nu är det så äntligen dags för Eurovisionsschlagerfestival! (vilken tungvrickare va!?)

Det må vara hur nördigt som helst, och visst fnyses det lite föraktfullt både här och där, men jag älskar det! Ända sedan jag som liten skrutta satt med näsan 30 cm från TV:n och såg Carola vinna, och året därpå bröderna Herrey, har jag varit fast. Jag minns att vi drog ner volymen på TV:n och knäppte på radion för att få bättre ljud. Min syster spelade in låtarna på kassettband, och de följande dagarna showade jag vilt genom att mima i hopprep framför spegeln.

Idag kan jag väl ifrågasätta den musikaliska kvalitén på just de bidragen men det är inte så mycket låtarna, det är själva grejen!

Den kvällen då ESC sändes var det fest hemma. Alldeles extra-mys med festmat, ostbågar och glass. Mamma och pappa i soffan, syrran i fåtöljen och jag på golvet framför TV:n, alternativt liggande under bordet med täcke och kudde. Jag minns spänningen när signaturmelodin förkunnade att det började, och hur den blåvita loggan med bokstäverna svävade runt i cirkel, bildade ordet Eurovision. Tidningsbilagan med alla bidrag och betygsättningsrutor låg framme, och sedan började vi kritikfesten.

Och idag är det likadant. Jag och J sitter uppkrupna i var sitt hörn av soffan och kommenterar låten, framträdandet artisten, dansen, kläderna och allt annat som går att ha en åsikt om. Vi skrattar rått åt de som sjunger surt, tar oss för pannan vid dåliga låtar och gömmer oss bakom var sin skäms-kudde när allt är fel. Vi väljer ut våra favoriter och håller tummarna för dem. Röstar ibland, men bara om en låt är ovanligt bra. I år är det extra kul eftersom Loreen vann förra året och hela balunsen sänds från Malmö.

Så vad man än tycker om det, stör mig inte på lördag kväll för då, mina vänner, är jag upptagen!