fredag 23 mars 2012

Väck med fläck!

Igår avnjöt vi varsin smurfpinne i soffan. Och vad är en smurfpinne, frågar sig vän av ordning och jo; det är helt enkelt en tämligen barnslig och därmed snålt omfångsrik glasspinne av vanilj eller päron, överdragen med ett tunt lager choklad. Både jag och sambon är obotliga gottegrisar och just glass är en stor passion.

Nåväl! Efter vår middag bestående av lax. potatis och kall romsås belönade vi oss med var sin smurfpinne. Efter att desserten avslutats en stund senare och sambon flyttat över från den ljusa soffan till den mörkare dito, avslöjades att han inte iaktagit den försiktighet varmed man vid glassätning måste agera när man sitter på en soffdyna av ljus textil. På platsen där han suttit skvallrade en rejält inarbetad chokladfläck om att en bit och smurfpinnen smitit och landat mitt på dynan.

Jag var tämligen missnöjd med situationens utveckling, men drog mig till minnes en liknande händelse som utspelade sig för många år sedan. Jag bodde då i en lägenhet på Blåvalsgatan i Högsbo och hade precis införskaffat nyss nämnda soffa. Den var vanvettigt dyr men jag kostade på mig lyxen av en Mio-pjäs med breda armstöd och kraftiga plymåer i ljus textil som just kommit på modet.

Soffan kan inte ha varit mer än just nyinflyttad hos mig sedan någon vecka tillbaka, när det slumpade sig så att en utegångs-helg infann sig. (Något som var ganska frekvent förekommande vid denna period i mitt liv)

Efter en väldigt trevlig, tillika sen (tidig morgon) kväll dansade jag in i min lägenhet och insåg att jag missat natt-målet, den sedvanliga hamburgaren eller korven någonstans på Avenyn som vanligtvis krönte avslutningen på kvällen, någon gång på småtimmarna.

Plötsligt blev jag så vansinnigt sugen på rostade mackor med smör och ost och ett stort glas iskall Oboy. Raskt begav jag mig ut i köket och meckade ihop nämnda meny. Jag lastade allt på en käckt ärtgrön bricka och balanserade in hela härligheten i vardagsrummet för att inta min delikata måltid framför TV:n.

Någonstans gick något snett och jag vinglade till handleden i samma ögonblick som jag nådde soffan. Hela brickan med allt sitt innehåll; två rostade mackor med smör och ost och ett stort caféglas Oboy singlade i slowmotion ner och lade sig i en nätt hög mitt på sittkudden i min nyinköpta soffa...

Om ni visste hur mycket Oboy det blir, när vätskan inte längre befinner sig i glaset, utan rinner ut över en ljus vågrät yta!

Jag måste ha fått en chock, eller också var jag fortfarande mer än lovligt berusad efter min glada kväll på stan, för min reaktion på det inträffade var helt oväntad. Jag började fnissa. Ett stilla kluckande skratt som inom kort eskalerade till ett gapskratt som mynnade ut i magkramper och svårigheter att andas. Jag tjöt av munterhet och tårarna rann utmed kinderna. Efter ett tag insåg jag att jag måste ta mig samman och försökte lite tafatt lyfta bort de blöta svampiga smörgåsarna där osten givetvis hade flugit av varpå mackorna hade landat med smörsidan ner. (Var det någon som hade trott något annat?)

I mitt något förvirrade sinnestillstånd lyckades jag ändå fundera ut att jag för någon tid sedan köpt ett fläckborttagningsmedel. Jag letade upp den chockrosa burken med pulver och efter att ha skrapat bort allt i fast form och allt som var blött hällde jag rikligt med pulver på soffan och gnuggade in det med varmt vatten. Det såg inte klokt ut och jag insåg att min ljusa fina soffa aldrig mer skulle bli sig lik.

Efter behandlingen av soffan tröttnade jag och gick och lade mig, utan natta-mat.

Morgonen därpå kändes svår på många sätt. Jag led av ett generöst bakrus och synen av min stackars soffa hjälpte inte till. Pulvret hade torkat in med chokladfläckarna och låg som brun snö i strimmor. Jag tog fram dammsugaren och med ett visst mått av vånda dammsög jag upp allt pulver. Resultatet var helt osannolikt. Det syntes inte ett spår av den hemska olyckan några timmar tidigare. Jag granskade dynan och letade efter kvarvarande fläckar eller åtminstone färgskiftningar, men det syntes ingenting! Soffan var som ny igen!

Så igår, när samma soffa återigen drabbades av en chokladfläck (om än någon mindre i omfång) utsatte jag den för samma behandling som förra gången och se; fläcken försvann! 

Men nästa gång det ska ätas glass med choklad så får den intas i den mörkgrå soffan!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar