Nytt pass

Om en månad reser vi till Teneriffa, och när vi bokade redan i januari konstaterade jag att mitt pass går ut lagom tills vi ska åka. Det var som ni förstår tio år sedan jag sist besökte en passexpedition och jag behövde läsa på för att förstå hur processen går till idag. Att det var bäst att vara ute i god tid framgick med all önskvärd tydlighet.
Så i förra veckan utrustade jag mig med en god portion tålamod, en lång tid på parkeringsbiljetten och solsken i blick när jag stegade in på passexpeditionen.

Det som mötte mig var ett komplett kaos. Hela den stora lokalen var knôkfull med folk. Par, ensamma och hela familjer med horder av barn som alla väntade med en kölapp i handen och med blicken fastlåst vid de elektroniska tavlorna där numren kom upp. Mina öron fylldes av barnskrik, trumpna tonåringsutspel och konstlade tillrop av utmattade föräldrar som förtvivlat försökte hålla intresset uppe hos sina ätteläggar. En del hade tagit med fika och åt mackor.

Att det var så illa hade jag inte förutsett.
Dyster till mods slog jag mig ner på en ledig plats och räknade till 32 nummer innan mitt skulle ropas upp. Ibland gick det riktigt fort. Några hade tröttnat och lämnat sin plats i kön, men tidvis hände ingenting. För att få tiden att gå fortare granskade jag intresserat mina medsökande som nått målet; en plats vid en kassa. Några var supereffektiva och fattade direkt de instruktioner de fick motta från personalen på andra sidan glasskivan, andra verkade vara totalt bortvimsade och drog ut på processen ytterligare genom att åbäka sig när fotot de just tagit kommit upp på skärmen och insisterade på att både få ta om fotot och få skriva om sin signatur. En mamma och son lyckades skriva sitt namn Pettersson med ett t två gånger!

Jag försökte att inte ilskna till men när min parkeringstid obönhörligt smälte bort på grund av diverse passökandes ovidkommande sölerier steg pulsen en smula.

Så äntligen! Med två minuter kvar tills parkeringen gick ut var det så min tur. Jag stegade fram till luckan med mitt gamla pass i ena handen och mitt körkort i den andra. Snabbt och effektivt tog jag en bild (som blev fruktansvärd, men skit i det!) lämnade fingeravtryck och fick kladda ner min namnteckning på en elektronisk platta, betalade och var ute på mindre än fem minuter. Det var ljuvligt att få sätta sig i bilen (som turligt nog inte dekorerats med en bot) och få åka hem.

I början av veckan fick jag ett sms med instruktioner om att komma och hämta mitt nya pass och igår var jag där. Snabbt in, ett nummer före mig i kön, min tur nästan direkt och på väg ut med passet i hand på fem minuter.

Ett bekymmer mindre inför resan, och nu är det bara angenäma saker kvar; att fundera på om man behöver mer än en bikini och inventera lagret med solskyddsfaktor.