tisdag 29 september 2009

Att lura små barn...

När jag var liten fick jag av min mormor höra att:

1) Tungan blir svart om man ljuger
2) Blir man kall om rumpan får man blåskatarr
3) Gå utan mössa och vantar innebär lunginflammation
4) Vänder man ögonen ut-och-in kan de fastna
5) Om man badar efter man ätit får man kramp

Dessa förmaningar kan tyckas ganska harmlösa men för ett litet barn kan det vara en skrämmande tanke att ögonen kan fastna på insidan huvudet och att tungan svartnar vid alltför livlig fantasi.

En arbetskamrat till mig hade en pappa med ett märkligt sinne för humor. Han förklarade för henne att det kommit en ny lag som innebar att alla människor skulle få ett chip inopererat i pannan och var så övertygande att hon levde i fruktan en lång tid framöver att någon skulle skära upp hennes panna och sätta dit en bit elektronik. Flera år senare skrattade pappan gott vid minnet, utan att bry sig om den indignation och förtretelse detta för med sig för hans nu vuxna dotter.
En annan kollega berättade att de äldre eleverna i hans skola skrämde upp de små genom att berätta vad som skulle hända vid det stundande tandläkarbesöket om man inte gapade tillräckligt stort. Tredjeklassarna beskrev ingående hur tandläkaren då skar upp mungiporna på alla barn för att få en tillräckligt stor öppning att jobba i...

Den dagen klassen skulle på tandkontroll var det många små barn som hade ont i magen och nästan drog käkarna ur led i sin iver att gapa stort.

Det är fult att lura små barn. Harmlöst skoj kan man tycka, men barn har en benägenhet att faktiskt lita på de som är äldre. En fin egenskap som man inte bör ta ifrån dem alltför tidigt tycker jag.

tisdag 22 september 2009

Psykologi - forskning och etik my ass!

Idag var det förläsning igen. Intressant som vanligt, men idag blev jag även riktigt upprörd och förbannad. Vi har kommit till ett avsnitt om personlighetspsykologi och gick igenom diverse olika teorier om hur man fångar en personlighet, dvs vad det är som gör att man beter sig på ett visst sätt. Det var många olika gubbar som genom åren kommit med olika teorier och tyvärr testade de sina teser på diverse makabra, oetiska och skrämmande sätt.
Vad sägs om att utföra ett experiment genom att ta en femårig pojke från ett barnhem och konstatera att han inte är rädd för råttor, varpå man visar gossen en råtta samtidigt som man frambringar ett väldigt högt och skrämmande ljud. Detta upprepas vid så många tillfällen så att pojken till sist utvecklar en panisk rädsla för, inte bara råttor utan allt som i någon mån påminner om en råtta. Pälsmössor, fluffigt hår etc. Den lille gossen hette Albert och när man utan framgång försökt att vända processen och få honom att inte vara skräckslagen vid åsynen av råttor, slängde man helt sonika ut honom på gatan och där avslutade han sitt liv som hemlös ett antal år senare... Allt för att bevisa funktionen av stimuli - respons.

Ett annat experiment som en samtida psykolog och forskare bedrev någon gång på 60-talet, gick ut på att stänga in en hund i en bur som var tvådelad. I den del där hunden befann sig hade man så fiffigt installerat elslingor i golvet. När man satte på strömmen betraktade man först hur hunden sprang runt i cirklar, tjutande och gnällande för att komma undan smärtan, för att sedan öppna luckan på mitten och låta hunden hoppa in i den del där det inte fanns någon ström. När man vant jycken vid denna ordning, skojade man till det genom att inte öppna luckan när strömmen slogs på. När hunden till sist insåg att det inte fanns någon väg undan smärtan av stötarna lade den sig ner och försökte uthärda. Efter ett antal tester öppnade man luckan igen och fann att hunden ändå låg kvar på det strömförande golvet utan att hoppa in i den del av buren som var säker. Detta fenomen fann man mycket intressant och kallade det inlärd hjälplöshet...

Vad sägs om djurplågeri?

Förbannade gubba-as! Nästa gång det ska testas kan de väl testa på varandra?!

torsdag 17 september 2009

Pappas lovsång

Man lär så länge man lever heter det ju och det är faktiskt helt sant. Hjärnan utvecklas hela tiden och när man använder "de små grå" som Poirot skulle ha sagt, skärper man upp minne, logiskt tänkande och förmåga att fatta snabba beslut.
Min pappa är grym på att lära sig nya saker. Trots sin imponerande ålder (Han är född 1924, räkna själva...) så har han på alldeles egen hand lärt sig många saker. Till exempel att att hantera en dator. Han surfar, mailar, sysslar med digital bildhantering, scannar osv. Han har en mobil i vilken han SMS:ar och MMS:ar, han lyssnar på musik på sin Mp3-spelare, kör med en GPS och utöver det så löser han varje dag ett krypto, utan att anteckna bokstäverna. Han håller dem i minnet...!
Icke att förglömma att han cyklar en mil varje morgon efter frukosten...
Han har alltid varit vass på att hänga med och är skärmmande allmänbildad. Han pratar engelska, tyska, franska, italienska, lite spanska och latin och säkert fler språk som jag har glömt. Han spelar gitarr och sjunger visor av Taube, Bellman och Birger Sjöberg och är dessutom min stora idol.
När jag blir stor vill jag också bli som pappa!

måndag 14 september 2009

Doften av höst


Visst är hösten en härlig tid? De där friska, lite kyliga morgnarna med strålande sol och doften av äpplen och fallande löv gör mig så glad! Visst var det en kort och tämligen sol-snål sommar för oss stackars västkustare men några riktigt fina höstdagar kan verkligen hjälpa upp det hela. Det känns nästan lite "krispigt" ute. Svårt att beskriva men den här tiden frammanar kraft och energi hos mig. Målmedvetet tar jag mig an diverse utmaningar och strävar efter såväl förändring som förnyelse.

Kanske var det därför som statarna flyttade om hösten då deras ettåriga kontrakt med bönderna upphörde. I månadsskiftet oktober/november inföll slankveckan, den enda friveckan om året då man var fri att flytta och teckna ett nytt och förhoppningsvis bättre kontrakt för någon annan bonde.

Viljan till en nystart, förändring och förkovran lever kvar.

- Nya friska tag, säger jag! Ut och lukta på hösten nu och samla kraft och energi ty den gräsliga slaskiga mörka och regniga vintern är snart över oss... Tvi!

lördag 12 september 2009

Bara barnet!

På min kurs i rättspsykologi finns en hel del studenter som läser psykolog-programmet. De allra flesta är tjejer och de syntes mig (när jag granskat dem lite noggrannare) väldigt unga.
Faktum är, att när en närvarolista cirkulerade där man bland annat skulle uppge namn och personnummer, så reagerade jag med skepsis och bestörtning när jag såg att en av psykolog-tjejerna hade angivit 1989 som födelsedatum.
- Men herregud, tänkte jag, hon kan ju inte få läsa på universitetet, hon är ju bara barnet!
...
Men ack så fel man kan ha... "Barnet" var ju 20 år fyllda...!
Är det månne jag som börjar bli till åren kommen?

Hur som helst så tröstade jag mig med att den där lilla tjejen troligtvis inte kan mäta sig med mig i erfarenhet av vare sig livet, eller arbetslivet.

Och ärligt talat, vill man gå med sin livskris till en psykolog på knappa 20 år som i bästa fall har en tonårsrevolt och möjligen en halvjobbig uppväxt bakom sig?

Man kan vara hur nyutexaminerad och påläst som helst, men med ålder kommer vishet, även om vi lite ehm... äldre, ibland undlåter oss att göra galna saker. Bara för att vi kan...

tisdag 8 september 2009

Tillbaka till skolbänken light


Jag ska börja plugga igen.
Ja alltså inte en hel utbildning, och inte på heltid men bara en kväll i veckan för mitt eget höga nöjes skull. För ett par år sedan gjorde jag samma sak. Pluggade halvfart en kväll i veckan vid sidan av jobbet. Då var det juridik, juridsk översiktskurs eller jöken som den populärt kallas.
Jag har alltid varit intresserad av kriminologi, rättskunskap och vardagsjuridik så det var bara kul att få lära sig mer om det, och dessutom har man stor nytta av det. Till exempel konsumentköplagen. Hur många av oss vet vad man har lagstadgad rätt att ångra, byta eller reklamera?

Ikväll är första tillfället på min nya kurs, rättspsykologi! Det ska bli vansinnigt spännande och intressant att studera psykologiska profiler, vittnespsykologi, och allt annat kursen innehåller. Det är en fantastiskt fin förmån att få utbildning gratis, eller tja nästan i alla fall. I många andra länder kostar alla kurser pengar. Mina utgifter blir kurslitteratur som jag tycker är helt ok, och sedan den utgiften som inte känns lika okej, nämligen kåravgiften...

Att tvinga pengar av oss som läser enstaka kvällskurser, vi som inte har något intresse av att hänga på någon kår-pub eller delta i studentikosa tokerier eller andra evenemang, det är fult. Riktigt fult. Det skulle se ut det, om alla som bodde i hyresrätt skulle vara tvingade att vara med i hyresgästföreningen, eller om man skulle tvinga alla människor som jobbar att vara med i facket...

Jag tror inte på tvång. Jag tror på frivillighet. Jag är både med i hyresgästföreningen och i facket för att jag har valt det, för att jag vill. Men kåravgift, det vill jag sannerligen inte betala så det så!
Efter tillfälle nr ett, låt mig revidera det där med en gång i veckan, det är TVÅ föreläsningar i veckan, feta böcker på engelska att läsa, obligatoriska seminarier att närvara vid, samt tre salstentor på kursen. (På lördagar!) Hjälp, vad har jag gett mig in på?! Fortsättning följer...

lördag 5 september 2009

Inbyggd barometer


Ända sedan barnsben har jag haft ett känsligt litet huvud. Jag hade ofta huvudvärk och ibland även migrän. Då visste jag förstås inte vad migrän var. Bara att mitt huvud ibland dunkade och värkte med en intensitet av sällan skådat slag. Att det flimrade framför ögonen och att alla former av ljus framkallade ännu mer smärta. Att alla ljud ekade och dunkade varmt innanför pannan samtidigt som de lekte resonans-lekar mot skallbenet. Ibland blev jag yr och mådde illa.
När det var som värst ville jag bara krypa in någonstans där det var svalt, mörkt och tyst.

Efter ett tag började jag koppla ihop attackerna med vädret. Jag märkte att när ett kraftigt hög- eller lågtryck drar in snabbt och temperaturen stiger eller sjunker med flera grader bara på några timmar, blir jag dålig.

De senaste dagarna har (som de flesta som bor på västkusten förstår) inte varit så roliga... Min familj tycker förstås synd om mig, men brukar skoja om att jag har en barometer i skallen och att jag borde få jobb på SMHI med min träffsäkerhet i prognoser. Och tja varför inte:

- Inom några timmar kommer det en förändring i vädret.

Lika tillförlitligt som en riktig väderprognos, eller vad säger ni?