På min kurs i rättspsykologi finns en hel del studenter som läser psykolog-programmet. De allra flesta är tjejer och de syntes mig (när jag granskat dem lite noggrannare) väldigt unga.
Faktum är, att när en närvarolista cirkulerade där man bland annat skulle uppge namn och personnummer, så reagerade jag med skepsis och bestörtning när jag såg att en av psykolog-tjejerna hade angivit 1989 som födelsedatum.
- Men herregud, tänkte jag, hon kan ju inte få läsa på universitetet, hon är ju bara barnet!
...
Men ack så fel man kan ha... "Barnet" var ju 20 år fyllda...!
Är det månne jag som börjar bli till åren kommen?
Hur som helst så tröstade jag mig med att den där lilla tjejen troligtvis inte kan mäta sig med mig i erfarenhet av vare sig livet, eller arbetslivet.
Och ärligt talat, vill man gå med sin livskris till en psykolog på knappa 20 år som i bästa fall har en tonårsrevolt och möjligen en halvjobbig uppväxt bakom sig?
Man kan vara hur nyutexaminerad och påläst som helst, men med ålder kommer vishet, även om vi lite ehm... äldre, ibland undlåter oss att göra galna saker. Bara för att vi kan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar