Valborg mina vänner! Ack vilka minnen denna dag väcker.
Smusslandet med nystulen häxblandning från föräldrarnas vin- och spritförråd, långa överläggningar i skolans korridorer om planerna för kvällen. Särdeles påtaglig iver och förväntan, utsöndrad av hormonstinna tonåringar, upplandad i en tät doft av moppe-avgaser, cigarettrök, Date-parfym och bubbelgum.
Hur många valborgsaftnar har man inte tillbringat utomhus i svinkalla temperaturer, ibland med regn och snålblåst. Beskådat Borås chalmeristers cortege i tunn jacka och utan handskar, med alkoholen och vännerna som enda värmekällor. Sedan tagit bussen till Sjömarken för att festa nere vid sjön. Sitta och kura vid brasan, dricka folköl och röka. Diskutera livets väsentligheter och riktigt känna hur erfaren och klok man var...
Jagas av fältassistenter, ta hand om de som fått för mycket, hålla bort håret från ansiktet på den vomerande kompisen, som bedyrade att man var "så jävla schysst", brotta ner den som skulle gå i sjön, avstyra slagsmål, tala den tillrätta som var tungsint och destruktiv.
Tja, nu när jag tänker tillbaka så var det ganska tragiskt faktiskt...
Vi hade ingenstans att vara, ingenting att göra.
Jag brukade alltid hålla mig på rätt sida gränsen när det skulle festas, för jag vågade inte släppa kontrollen helt. Det var nog tur... Både för min skull och andras. Även om jag var full, var jag den som tog hand om de som inte längre kunde ta hand om sig själva. Den som lyssnade, tröstade och kramade.
Vi var bara 14-15 år men redan kunde man se tendenserna. Vem som skulle utveckla alkoholproblem, vem som hade tvångstankar och depressiva drag, vem som redan var kriminell och senare skulle komma att tillbringa större delen av sitt vuxna liv på anstalt.
Men glädjande nog så bevisade några av mina vänner från tonåren att de vuxna hade fel. De var dömda, uträknade och stämplade av såväl lärare som föräldrar, men de reste sig. De mognade kanske sent, men idag är flera framgångsrika egna företagare, några har bildat familj och blivit ansvarstagande mammor och pappor. Några har bra jobb, betalar skatt, fredagsmyser och lever som andra medelsvenssons.
Just sådana vi svor att vi aldrig skulle bli. Lite föraktfullt talade vi om etablissemanget. Villa, vovve, Volvo, och nu är vi där själva...
Vi har inte setts på många år och de flesta har jag ingen kontakt med idag. Men då var vi så sammansvetsade. Så nära i vårt gäng där kompisarna var allt.
Andra på skolan såg inte bortom våra svarta kläder, kängor och skinnjackor.
De kallade oss för No-future-gänget.
Så fel de hade. Vi skapar vår egen framtid och den är i sanning ljus!
tisdag 30 april 2013
onsdag 17 april 2013
Och så kom våren...
Eller, ja vår och vår...
Avsaknad av minusgrader under en veckas tid, men man får inte vara kräsen. De senaste två dagarna har varit alldeles ypperliga ur vår-hänseende. Behagliga 15 grader i solen och måttliga till friska vindar. Och visst regnade det igår kväll men kära nån, det är ju bara ett stilla vår-regn.
Nu har växtligheten börjat ta fart. Krokusen blommar, liksom de intensivt blå skillorna. Magnolian är fylld av svällande sammetslena knoppar och ogräset spirar. Ack ja, nu är det i sanning vår!
I särskilt varma vrår kan våren rentav mer likna försommar. Jag har redan hittat flera små Lungörts-blommor och det är väl ändå lite tidigt såhär i mitten av april?
Min undertryckta trädgårds-iver briserade i och med plusgradernas ankomst och raskt greppade jag en spade och utökade landet med bärbuskar. Samtidigt passade jag på att flytta Björnbärsbusken till en mer lämplig plats vilande mot berget och anlade en ny rabatt dit rosorna fick flytta.
Det tar några år att lära sig vad som fungerar i en trädgård och inte. Den hårda vägen har jag fått lära mig att rosor definitivt inte vara i fred för rådjuren, och om man är som jag, envis som en lus, och bestämt vill ha rosor så får man placera dem där de otäcka kreaturen inte kommer åt dem.
Rhododendron trivs väldigt bra i vår trädgård och då borde även azaleor göra detsamma. Det finns många fina sorter att välja på, och eftersom de inte blir så vansinnigt stora så passar det bra då ytan är starkt begränsad i vår lilla täppa på berget.
I år ska de körsbärsträdet och bigarrå-trädet få sällskap av ett plommonträd och sedan ska de fina plantorna med Löjtnantshjärta omgärdas av vita och rosa Fänrikshjärtan. Kanske frisår jag krasse runt vattenpumpen eller så blir det något annat.
Vad det än blir så kommer det att bli en fantastisk trädgårdssäsong!
Avsaknad av minusgrader under en veckas tid, men man får inte vara kräsen. De senaste två dagarna har varit alldeles ypperliga ur vår-hänseende. Behagliga 15 grader i solen och måttliga till friska vindar. Och visst regnade det igår kväll men kära nån, det är ju bara ett stilla vår-regn.
Nu har växtligheten börjat ta fart. Krokusen blommar, liksom de intensivt blå skillorna. Magnolian är fylld av svällande sammetslena knoppar och ogräset spirar. Ack ja, nu är det i sanning vår!
I särskilt varma vrår kan våren rentav mer likna försommar. Jag har redan hittat flera små Lungörts-blommor och det är väl ändå lite tidigt såhär i mitten av april?
Min undertryckta trädgårds-iver briserade i och med plusgradernas ankomst och raskt greppade jag en spade och utökade landet med bärbuskar. Samtidigt passade jag på att flytta Björnbärsbusken till en mer lämplig plats vilande mot berget och anlade en ny rabatt dit rosorna fick flytta.
Det tar några år att lära sig vad som fungerar i en trädgård och inte. Den hårda vägen har jag fått lära mig att rosor definitivt inte vara i fred för rådjuren, och om man är som jag, envis som en lus, och bestämt vill ha rosor så får man placera dem där de otäcka kreaturen inte kommer åt dem.
Rhododendron trivs väldigt bra i vår trädgård och då borde även azaleor göra detsamma. Det finns många fina sorter att välja på, och eftersom de inte blir så vansinnigt stora så passar det bra då ytan är starkt begränsad i vår lilla täppa på berget.
I år ska de körsbärsträdet och bigarrå-trädet få sällskap av ett plommonträd och sedan ska de fina plantorna med Löjtnantshjärta omgärdas av vita och rosa Fänrikshjärtan. Kanske frisår jag krasse runt vattenpumpen eller så blir det något annat.
Vad det än blir så kommer det att bli en fantastisk trädgårdssäsong!
onsdag 10 april 2013
Glasverandan
Nu är den klar.
Glasverandan, eller uterummet, som det heter numera. Men visst låter det mycket trevligare och gemytligare att kalla den för glasveranda? Även om det kanske rent stilmässigt är mer korrekt att använda det epitetet på en liten vitmålad punchveranda i trä från 1800-talet med spröjsade fönster från mitten och upp.
En kollega till mig kallar sitt uterum för "in-ute"och det är ju helt korrekt. Man är inne, fast man är ute.
- Pensionärskuvös! fnyser en del lite nedlåtande, men det bryr vi oss föga om. Det är ju så lyxigt att kunna sitta där ute och äta trots att vinden viner utanför glaspartierna. När termometern visar på sju plusgrader ute, värmer solen upp rummet till behagliga 17 grader.
Och ärligt talat. Hur många gånger kan man sitta ute på sommaren utan att det blåser lite för kallt, det är lite regn i luften, eller det mer ovanliga tillståndet; att det helt enkelt är för varmt i solen?
Nu har vi alla valmöjligheter. Samtliga glaspartier går att skjuta ihop om det blir för hett och vi kan äta middag utan att behöva vira in oss i filtar och tröjor så fort grillningen är avslutad.
Snart blir det premiär, så skål för det!
Glasverandan, eller uterummet, som det heter numera. Men visst låter det mycket trevligare och gemytligare att kalla den för glasveranda? Även om det kanske rent stilmässigt är mer korrekt att använda det epitetet på en liten vitmålad punchveranda i trä från 1800-talet med spröjsade fönster från mitten och upp.
En kollega till mig kallar sitt uterum för "in-ute"och det är ju helt korrekt. Man är inne, fast man är ute.
Och ärligt talat. Hur många gånger kan man sitta ute på sommaren utan att det blåser lite för kallt, det är lite regn i luften, eller det mer ovanliga tillståndet; att det helt enkelt är för varmt i solen?
Nu har vi alla valmöjligheter. Samtliga glaspartier går att skjuta ihop om det blir för hett och vi kan äta middag utan att behöva vira in oss i filtar och tröjor så fort grillningen är avslutad.
Snart blir det premiär, så skål för det!
onsdag 3 april 2013
Våg och vikt
Det är väl för trist att man inte bara kan få vara den man vill vara, utan att behöva försaka så mycket av livets goda, eller behöva träna mer än vad man själv har lust med.
Jag talar givetvis om vikt och storlek. Som ni säkert känner till vid det här laget, så har jag så gott som hela mitt liv kämpat mot övervikt, och under några år även sjuklig fetma.
En kort period runt tiden för min konfirmation var jag smal. Riktigt smal. Men bäst trivs jag när jag är lite mer hälsosamt rund. Eller som sotarn säger i Madicken när han förklarar varför han gillar Alva;
- Hon är rund där man ska vara rund, och smal där man ska vara smal. Visst är det huvudet på spiken?
Att vara smal om midjan, rund kring höfterna med en yppig barm som en pin-upp-tjej från 40-talet.
Så jag kämpar på. Drar ner på portionerna, undviker sötsaker, går långa promenader i uppförsbackar med barnvagn och tycker att det är högst orättvist att vissa människor håller vikten utan att behöver göra några uppoffringar alls...
Jag talar givetvis om vikt och storlek. Som ni säkert känner till vid det här laget, så har jag så gott som hela mitt liv kämpat mot övervikt, och under några år även sjuklig fetma.
En kort period runt tiden för min konfirmation var jag smal. Riktigt smal. Men bäst trivs jag när jag är lite mer hälsosamt rund. Eller som sotarn säger i Madicken när han förklarar varför han gillar Alva;
- Hon är rund där man ska vara rund, och smal där man ska vara smal. Visst är det huvudet på spiken?
Att vara smal om midjan, rund kring höfterna med en yppig barm som en pin-upp-tjej från 40-talet.
Så jag kämpar på. Drar ner på portionerna, undviker sötsaker, går långa promenader i uppförsbackar med barnvagn och tycker att det är högst orättvist att vissa människor håller vikten utan att behöver göra några uppoffringar alls...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)