Det är väl för trist att man inte bara kan få vara den man vill vara, utan att behöva försaka så mycket av livets goda, eller behöva träna mer än vad man själv har lust med.
Jag talar givetvis om vikt och storlek. Som ni säkert känner till vid det här laget, så har jag så gott som hela mitt liv kämpat mot övervikt, och under några år även sjuklig fetma.
En kort period runt tiden för min konfirmation var jag smal. Riktigt smal. Men bäst trivs jag när jag är lite mer hälsosamt rund. Eller som sotarn säger i Madicken när han förklarar varför han gillar Alva;
- Hon är rund där man ska vara rund, och smal där man ska vara smal. Visst är det huvudet på spiken?
Att vara smal om midjan, rund kring höfterna med en yppig barm som en pin-upp-tjej från 40-talet.
Så jag kämpar på. Drar ner på portionerna, undviker sötsaker, går långa promenader i uppförsbackar med barnvagn och tycker att det är högst orättvist att vissa människor håller vikten utan att behöver göra några uppoffringar alls...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar