Nattmaror

Brukar ni minnas vad ni drömmer?
Det händer att jag vaknar just när filmen spelas upp i huvudet, och jag förundras över vilken våldsamt livlig fantasi jag har begåvats med.
Ibland är drömmen av det otrevligare slaget och för ett par nätter sedan avbröts min sömn av att jag vaknade med ett ryck. Hjärtat bultade vildsint i bröstkorgen och jag drog hårt efter andan. I mitt något förvirrade tillstånd kunde jag ändå direkt härleda till vad som orsakat min fysiska reaktion.

Jag går på en brygga i en småbåtshamn som samtidigt är en bassäng för badande. Vattnet omgärdas på alla sidor av flytbryggor som utgör en ram. Jag går bryggan fram, och mina stövlar låter dovt mot plankorna. Jag är iklädd fullt skinnställ med ryggskena, MC-boots, handskar och hjälm. Vid en badstege kikar jag ned i vattnet och där ser jag en man som står upprätt under vattnet. Han har en randig t-shirt på sig, och hans långa hår svävar ut. Jag förstår att han har drunknat. I nästa sekund rör han sig och drar sig upp för stegen. Allt var bara ett skämt...

Jag fortsätter att gå och når en passage där underlaget förändras. Istället för att kliva på trä tar jag nästa steg ut på någonting annat. Just när jag förflyttar tyngden inser jag att det är en madrass som flyter. En tunn rosa madrass med Hello Kitty på. Tiden saktar ner och jag känner hur madrassen ger vika och hur jag sjunker nedåt. Jag inser med skräck att jag inte kommer att kunna hålla mig flytande i mina MC-kläder. Oändligt sakta sjunker jag men sträcker ut händerna mot två män som står ovanför mig.
- Snälla hjälp mig, hör jag mig själv säga samtidigt som paniken rusar igenom mig.

Och där vaknar jag...

Otäckt var ordet, sa Bull.

Längtan efter vår

När jul och nyår är över infaller den svåraste tiden på året. Februari är en oändligt seg månad. Ömsom snö och kyla, ömsom dimma, regn och slask. Allt är smutsigt och fult, dött och kallt. Mars är inte mycket bättre. Något ljusare, det medges, men vädermässigt brukar de två vara likaledes urusla.

Jag längtar efter vår och värme. Längtar efter att få känna solens strålar smeka mitt ansikte. Trånar efter att få höra fåglarna flöjta i det nyutspruckna bladverket, dra in den mjuka lovande doften av mylla och späda skott. Att få andas våren i djupa andetag.

Längtar efter att få falla ner på knä och rensa land från spirande ogräs, känna jorden under mina händer och försiktigt bädda runt vårlökarnas knoppar som blygt tittar fram ur den mörka myllan. Rensa undan döda fjolårslöv, kvistar och gräs för att frigöra det som växer därunder. Det som ska knoppas, frodas och till sist blomma ut i fantastiska färger och dofter fram på försommaren.

Som jag längtar...

Ynkliga familjen

Så slog årets första förkylning till med full kraft och fällde hela familjen. Under loppet av några timmar insjuknade såväl jag och J som lilla E. Första natten var fruktansvärd. Ungen bara skrek och gnällde, hostade och blossade i hög feber. Någon gång i gryningen somnade hon äntligen och sov, om än oroligt fram till på förmiddagen. Rödögd och osedvanligt stillsam hängde hon i famnen med 39,4 i feber. Stackars liten...
Det måste vara hemskt att känna sig så sjuk utan att förstå varför, vad en förkylning är och inte heller fatta att det går över så småningom. Situationen förbättrades inte av att både mamman och pappan var i det närmaste utslagna av egna virus.

Jag var inte mycket sjuk när jag var liten, men när jag väl blev dålig så var det allvar. Jag som vanligen hade energi i överflöd och alltid sprang, hoppade eller studsade ville bara sova. Jag minns väl mammas svala hand på min panna. Hur hon satt på sängkanten och stoppade om sjuklingen. Hur hon vände på kudden så att den svala sidan kom uppåt. Om jag var riktigt dålig brukade jag få ligga i hennes säng. När man var sjuk och hade ont i halsen fick man glass. Det brukade också vara det första friskhetstecknet när aptiten återkom. (Även om aptiten endast omfattade just glass)

Lilla E är bättre idag med något lägre feber, J är hemma från jobbet men känner sig också lite bättre. Troligtvis dröjer det ett par dagar innan jag tillfrisknar eftersom jag vet att det ligger ett paket glass i frysen och jag inte är ett dugg sugen...