Jag ringde sjukhuset och bad om att få ett samtal med en kurator. Vi bokade en tid i samband med min nästa behandling. Egentligen hade jag behövt få det innan. Att bli peppad och stärkt så att jag orkar ta mig igenom nästa omgång, men jag får försöka bita ihop. (Igen)
För övrigt hade vi en spännande natt i tisdags. Efter ca tre timmars sömn satte sig lilla S käpprätt upp i spjälsängen och gav upp ett vrål som fick håret att resa sig upp på armarna. Hon skrek hysteriskt och när jag försökte ta upp henne i famnen och lugna henne, fäktade hon och sparkade för att komma loss. Hon var inte kontaktbar och de fasansfulla skriken gjorde att jag för en sekund gick i spinn. - Brusten blindtarm? Blodpropp? Akut smärta någon annanstans? Ungen var helt okontrollerbar och hade det varit i filmens värld hade jag diagnostiserat henne som besatt.
I desperation ruskade jag henne något hårdare än milt och så.... vaknade hon till och var sig själv igen. Hon lade sig ner och somnade, helt utmattad efter vad jag misstänker var ett utslag av s.k nattskräck. Otäckt var det men nu vet vi att hon faktiskt inte är medveten om vad hon gör utan otroligt nog sover.
Och nu; något som förhoppningsvis gör det lite lättare att uthärda februari:
- Det är ljusare på morgonen och inte becksvart när man går till jobbet strax före åtta.
- Tulpanerna är som vackrast nu och man kan frossa i glada färger
- Om två veckor checkar jag och J in oss på Villa Sjötorp i Ljungskile för en weekend med god mat och dryck, vackra sekelskiftesmiljöer och mys.
- Efter det är februari nästan slut och mars inträder. Också en jävlig månad men något lättare eftersom den avslutas med påsk. (Jag älskar att fira högtider som ni vet!)
