Någonstans förstod jag nog vartåt det barkade eftersom samtliga medlemmar i resterande familjen var glasögonbärare, men jag hoppades innerligt att få slippa. Jag var redan utsatt i skolan. "Den tjocka" skulle nu också bli "Glasögonormen"... Jag grät men insåg till sist att situationen blivit ohållbar. Vid ett glosförhör på svarta tavlan blev det plötsligt väldigt påtagligt att mitt kisande och gissande faktiskt berodde på att jag inte kunde uttyda mer än fragment av det skrivna. De veckorna, fram tills de motvilligt utprovade glasögonen levererades, fick jag sitta vid katedern när något skulle läsas från tavlan.
Jag hatade det! Ända sedan dess har jag avskytt glasögon och har svårt att betrakta det som en snitsig accessoar. Så fort jag kunde började jag med kontaktlinser.
På den tiden var det månadslinser som inför natten skulle läggas i en behållare med vätska (Väteperoxidlösning) som tillsammans med en platta i botten på burken under sex timmar konverterades till vanlig koksaltlösning.
Ibland hade processen inte varit 100%-igt framgångsrik och det förstår var och en att väteperoxid i ögat inte är något man direkt går och längtar efter, men det var vad som hände när man sedan satte in linsen. Många morgnar stod jag med ett svidande, illrött och rinnande öga, förtvivlat grävande för att försöka få ut plastbiten igen.
När tekniken sedan utvecklades räckte det med en vanlig koksaltlösning i en enkel plastburk och det enda man behövde hålla reda på då var när det var dags att byta linserna mot ett nytt par. När jag tröttnat på att slabba med vätskor och burkar gick jag helt över på endagslinser och så har det varit under många år nu. För det mesta går det bra, men det är störande att alltid behöva tänka på att inte dyka under vattnet vid bad, eller gnugga sig för hårt i ögonen. Ibland händer det att ögonen blir torra och stundom åker en lins på sned eller in under ögonlocket. Mycket obehagligt...
Så nu äntligen har jag gjort slag i saken! Jag har bokat tid för en ögonlaserbehandling. Om lite drygt en månad kommer jag förhoppningsvis att upptäcka en helt ny värld med fullgod syn utan hjälpmedel. Det ser jag verkligen fram emot!
