Efter två dagars personalkonferens på Aronsborg, med seminarie av en guru på sociala medier, har jag just kommit till insikt om hur extremt borttappad jag är. Jag trodde i min enfald att våra arbetsverktyg var både moderna och väl utvecklade till vår verksamhet, men ack så fel jag haft...
Min facebooksida är tämligen skral och jag delar så gott som aldrig några länkar eller inlägg. Jag lägger sällan in något eget längre, utan scrollar lite passivt igenom flödet för att "hålla koll" på vänner jag inte talar med dagligen.
Jag provade att twittra en gång, men blev så våldsamt stressad av hastigheten på flödet och förbannade min otillräcklighet att hinna med att läsa allt som flipprade förbi. Jag kanske har en gammal profil på Linkedin som i så fall är vilande sedan många år, och instagram har jag överhuvudtaget aldrig givit mig in på. Snapchat vet jag knappt vad det är...
Jag har en filofax. En kombinerad papperskalender och plånbok i ett. Något som mina kollegor har våldsamt roligt åt och senast förra veckan blev jag hänvisad till som "den analoga"... Jag har just själv insett hur hopplöst omodern och odigital jag är...
Någon hade sagt till vår föreläsare att hon inte behövde tänka på att spara ihop till ett körkort till sin dotter eftersom hon troligtvis aldrig skulle komma att behöva ett. Det var nämligen inte troligt att hon någonsin skulle köra bil...
Hjälp! Om teknikutvecklingen och digitaliseringen går så snabbt så får jag hålla i mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar