God påsk!

I vårt barndomshem firades alla högtider ordentligt, och påsken var inget undantag. Då ingen i familjen har någon dragning åt det religiösa hållet, så firade vi påsk på samma sätt som vi firade jul;  det vill säga inte till åminnelse av Jesus, utan som en efterlängtad högtid som gick ut på att äta gott, njuta av ledigheten och träffa kär släkt och vänner.

Öppna spisen som till jul var sprängfylld av tomtar, snögubbar, lussetåg, fylldes kring påsk med kycklingar, påskkärringar och björkris med fjädrar i gult och orange. I en liten skål växte frodigt grönt prydnadsgräs och där trippade små gula kycklingar. I köksfönstret hängde en påskkärring på en kvast och i matkällaren trängdes påskmaten med must och lådvis med ägg. Härligt!

Till traditionen hörde också att jag och min syster fick var sitt ganska förnämligt påskägg, fyllt av diverse godsaker och ibland även en liten peng. Det där påskägget var så djupt inrotat i vårt medvetande att när vi, trots att vi sedan länge var vuxna och utflyttade, fick frågan från vår ömma moder  om vi verkligen ville ha påskägg när vi kom hem, framkallade ett vildsint utrop av harm och indignation. Självklart ville vi ha påskägg! 

Idag är jag inte så noga med det där, men att ge bort påskägg är trevligt, framför allt om de innehåller något hemlagat. Därför har jag ägnat de senaste dagarna åt att göra eget påskgodis. Ungefär samma som julgodiset men mer roliga marsipanfigurer. Kycklingar och ägg doppade i choklad, lakritskola och chokladkola och minttryfflar står och gottar till sig i kylen. I morgon ska jag fylla äggen och sedan blir det i sanning en god påsk!