Man ska inte jämföra barn, men alla gör det ändå och jag är inget undantag. När lilla E nu har passerat åtta månader och hon fortfarande inte hade fått några tänder, började jag bli smått orolig. Samtliga av hennes små lekkamrater från föräldragruppen har nu flera gaddar att visa upp men lilla E visade fortfarande upp samma tandlösa leende. (Som visserligen är tämligen bedårande, men det vore ju trist om hon förblev tandlös livet ut.)För att göra saker värre så kröp några av de små telningarna, men lilla E, som just har lärt sig att sitta någorlunda stadigt, visade inget intresse av att försöka ta sig fram. Detta genererade tankar på sen utveckling och en nästan lite ursäktande attityd från min sida på öppna förskolan.
- Ja hon är lite sen, men hon är lite tidigt född.
(Vilket är en svag förklaring eftersom hon bara är född 12 dagar före utsatt tid och inte alls räknas som prematur...)
Varför känner man sig föranledd att ursäkta sitt barns utveckling? På BVC skrattade sköterskan åt mina farhågor att barnet saknade tandanlag och hon konstaterade att hon under alla de år hon hade jobbat, ännu aldrig hade haft en unge som inte hade fått tänder. Alla utvecklas olika fort och utvecklingen sker i trappsteg.
Svärmor som är en klok kvinna menar att det bara ställer till problem om barn till exempel börjar gå väldigt tidigt. De är så ostadiga att de mest ramlar och slår sig, och det är ett elände att hålla reda på vart de är någonstans.
Så trots att vi har haft en period av gråt och gnäll, feber och ont i magen så är jag ändå väldigt glad över det där lilla risgrynet.
Nu är det bara att invänta nästa, och nästa och... ja, ni fattar...
Ja visst är det ofrånkomligt att man jämför barn! Hugo, som fyllde tio månader förra veckan har noll koll på det där med att krypa, och ännu mindre koll på att man kan dra sig upp i stående. Att sitta är liksom hela grejen. Jag håller med din kloka svärmor: Det finns klara fördelar med att man vet var ungen befinner sig (dvs där man lämnade den) samt att förståndet hinner växa ikapp kroppen lite innan det ska runt och härjas överallt :)
SvaraRaderaFör att ge lite perspektiv.. Oskar nu 1,5 år:
SvaraRaderadegglade fårn det han var 3 mån. alla sa "tänderna". en gissning som sällan går fel. Första tanden (mycket tät följd av andra) kom vid 9 månader. Krypet.. Njae strax efter sju. Om man räknar ålande. Gången? Kom igång vid 14 månader. Mycket försiktig start. Hellre långsamt,säkert och få steg än att riskera att ramla. Och detta är en pojke som ligger spot on på kruvor i BVC-boken, dvs helt normal. Så jämför hellre med honom än de där på öppnis... :-)