Kärt barn har många namn och det som för en del år sedan bara var begagnat eller ärvt är nu hippt och omåttligt populärt. Visst är det bra att sakerna kommer till andras användning och glädje ännu en gång istället för att slängas men måste just teakmöbler från 50-talet vara så eftertraktade...?
Vi är på jakt efter tre bokhyllor i teak istället för våra ganska skamfilade Billyhyllor men det verkar stört omöjligt att få tag på till en rimlig penning. Plötsligt inser folk att de sitter på en guldkalv och den gamla bråten i källaren annonseras ut på Blocket under benämningen "retro" för tusentals kronor.
De hjälporganisationer som bedriver andra-hands-försäljning svämmar över av pryttlar och det som är skräp för någon, är en skatt för någon annan... Jag brukar passa på att kika runt när jag har vägarna förbi men det är mycket skit. Godbitarna försvinner blixtsnabbt och jag ger mig tusan på att det är antikhandlare eller Blocket-försäljare som köper upp de bästa grejorna som de sedan gör sig en bra förtjänst på. Få människor vet vad sakerna är värda, men idag är det svårt att göra några direkta fynd när hyenorna flockas och dammsuger loppmarknader rena på fina saker.
En annan sak som jag stört mig på länge är oskicket att måla antika möbler vita och benämna dem som Shabby Chic. WTF!? En fanérmöbel från 1880-talet i imperialstil målad vit är väl för tusan inte shabby chic!? Det är inte färgen som är det centrala, det är stilen, och en sådan praktfull möbel med snidade detaljer och mjukt böljande linjer kan väl knappast kvala in i stilgenren "lantlig"?
Nej skärpning säger stilpolisen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar