Nu börjar det dra ihop sig... Efter lite över ett år i Stockholm bär det snart av hemåt till "Bästkusten" och "Sveriges framsida" igen. Ni får förlåta mig för mina lokalpatriotiska tendenser. Inget ont om vår Kungliga Hufvudstad, men "hemma" kommer alltid vara Göteborg för mig och saknaden över skramliga spårvagnar, skrålande Frölundafans, Aveny-strosande, skärande iiiiii:n och de så karaktäristiska ô:na har ofta varit svår. Jag har ibland kommit på mig med att le stort när jag har hört någon tala göteborska i tunnelbanan, eller ute på stan. Det låter så hemtamt och välbekant. Så mjukt och vackert. Ett rappt - E du go elle? med ett påföljande - Gôtt mos döö! gör mig lite varm inombords.
Jag har saknat tempot. I Göteborg strosar man på ett annat sätt än i Stockholm. I "City" som det heter, har alla så förbenat bråttom... Man småspringer överallt, kryssar mellan tutande bilar som inte stannar vid övergångsställen, man pratar i telefon med en lattemugg i näven och ser viktig, upptagen och jättestressad ut.
Men nu lämnar jag stressen och flyttar hem till fiskebyn igen, eller Gotham City som en av mina vänner brukar kalla det. Humor har vi i alla fall, vi Göteborgare!
För övrigt vill jag tillägga att jag kommer att sakna alla goa arbetskamrater och fantastiska människor som jag mött under min tid i den stora staden. Tack för allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar