Kommer ni håg Peter Le Marcs underbara Sång för april? De artister som bäst kan spegla känslor är i mitt tycke just nämnda sångare tillsammans med Tracy Chapman, Kent och Weeping Willows. Att spegla realism och vemod i så vackra textrader är en fantastisk bedrift. Musik är mäktig och kan framkalla så mycket känslor.
Nog om detta. Det är som sagt april, och jag har just avslutat min tionde behandling av tolv. Det börjar närma sig slutet och det känns otroligt skönt! Man har lyft ut den giftigaste cellgiften ur behandlingen och jag behöver inte bli så dålig, eftersom biverkningarna av det återstående preparatet inte är tillnärmelsevis lika vidriga...
Igår hade vi en avloppskille här och tittade på våra avlopp i källaren. Vi pratade en lång stund om hur vi skulle göra; relining och utbyte av huvudstammen och förberedelse av golvet i det blivande badrummet. Det var ett bra samtal som bara grusades lite när Sofia lyckades utföra nummer två i badkaret där även hennes storasyster satt. Plötsligt avbröts vi av ett vilt ylande.
- Mamma!!! Sofia BAJSADE i vattnet!!!!!
Snabbt fick jag upp båda ungarna och ställde dem i duschen. Under milda protester lyckades jag tvåla in dem och spola av dem samtidigt som J försökte fortsätta konversationen med hantverkaren utan att bryta ihop.
Undrar vad avloppskillen tänkte när han lämnade oss, men... Med sitt yrke borde han vara van vid lite skit, tänker jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar