Jämställdhet provocerar

Följande text är saxad från Försäkringskassans hemsida:

Föräldraförsäkringen har funnits i över 40 år. Redan från början hade båda föräldrar rätt till lika många dagar med föräldrapenning. Möjlighet fanns att avstå dagar till varandra. 1974 tog mammor ut 99,5 procent av alla dagarna medan pappor tog ut 0,5 procent. Idag tar mammor ut cirka 75 procent av föräldrapenningdagarna medan pappor tar ut cirka 25 procent.
Utvecklingen mot att dela lika på föräldraförsäkringen går långsamt och för att snabba på utvecklingen har reglerna ändrats. 1995 kom den så kallade mamma- eller pappamånaden. Då reserverades en månad av föräldrapenningen till vardera föräldern. 2002 infördes den andra reserverade månaden och från och med 2016 är tre månader reserverade för vardera föräldern.

Försäkringskassan har lanserat en reklamkampanj som går ut på att belysa det skeva uttaget av föräldrapenning. Idag tar papporna ut 25% av föräldrapenningen och lejonparten tas således ut av mammorna. Jag undrar om de kunde förutse den enorma uppmärksamhet denna relativt oskyldiga reklamfilm har genererat. Människor (till största delen kvinnor) vräker ut sitt raseri på sociala medier. Man skäller, svär, hotar och tävlar om vem som bär den tjockaste offerkoftan. Att agitera och ventilera sin egna personliga situation för att ge tyngd bakom sina uppretade argument är mer regel än undantag. Man hävdar med emfas att FK för det första ska "Ge fan i att lägga sig i uttaget av Fp" samt att de fysiologiska skillnaderna mellan män och kvinnor, samt den egna ekonomin är avgörande för att en uppdelning på 50-50 av föräldraledigheten är omöjlig. Man vägrar konsekvent att se att man upprätthåller en patriarkalisk struktur som direkt motverkar jämställdhet mellan könen.

Men låt oss backa lite. Låter inte detta misstänkt likt en annan debatt som fördes under det tidiga 1900-talet...? Då gällde frågan kvinnlig rösträtt. Den gången organiserade suffragetterna sig för att kämpa för jämställdhet genom att kräva en ny lag avseende rösträtt för alla. Men kvinnosaksfrågan stötte på ett oväntat motstånd i de egna leden. Kvinnor (företrädesvis ur borgar- och högre-stånds-klasserna) motarbetade kampen genom att bilda motståndsgrupper. Man ville alltså inte att kvinnor skulle få rösträtt och därmed inflytande och jämställdhet. Utredningen om kvinnlig rösträtt tog tolv år men röstades igenom år 1919.

I de här frågorna behöver man se bortom sin egen situation och granska strukturen. Det är ett faktum att männen totalt sett endast tar ut en fjärdedel av all föräldrapenning. (JA undantag finns, men nu talar vi strukturen) Och när tar de ut de "pappamånader" som annars skulle frysa inne då? Jo: under sommarmånaderna. Rätt bekvämt faktiskt. Men alla som har varit föräldralediga med ett eller flera barn en gråslaskig dag i februari vet vilken utmaning det är att hälla i en motsträvig unge i en tjock vinteroverall, kränga på mössa och vantar och i regn och snålblåst både vara gruppledare/lekledare på lekplatsen, inköpsansvarig i mataffären, chaufför till BVC och medlare när syskonen ryker ihop. Utöver det ska man med vänsterhanden sköta mat, disk och tvätt.

Är det verkligen så att de arbeten som män har, inte medger föräldraledighet mer än på sommaren?

Och så var det det här med ekonomi. Jo kvinnor tjänar generellt sett mindre än vad män gör men: Föräldrapenningtillägget som kollektivavtalsanslutna arbetsgivaren erbjuder balanserar upp det inkomstbortfallet till en viss del.

 Sverige har en av de mest generösa föräldraförsäkringarna i världen. I många andra länder måste mammorna återgå till jobbet efter några få veckor, eller månader. Hur löser man amningen då? (Ett indignerat och högljutt argument mot att dela lika) Tja uppenbarligen löser man matfrågan på något sätt för så vitt jag vet har inget spädbarn svultit ihjäl för att mamman har återgått till arbetet.

I Sverige skulle man kunna tänka sig många lösningar: Man kan pumpa ut mjölk och lagra, eller så kan den föräldralediga pappan komma med bebisen till mammans arbetsplats så att hon kan amma i lugn och ro.
Eller, hemska tanke: så slutar man att amma... 480 dagar delat på två är 240 dagar. (8-11 månader, beroende lite på uttag av ersättningen) Inte alarmerande tidigt att sluta amma även om man förespråkar helamning...

Kort sagt; raseriet känner inga gränser och jag kan bara förundras över att dessa kvinnor inte kan se bortom sin egen situation (som givetvis inte ska förringas) och se till samhällsproblemet. Om vi någonsin ska komma tillrätta med jämställdheten på arbetsmarknaden så måste vi kanske sätta hårt mot hårt. Vi skulle inte acceptera att arbetsgivare ser med ovilja på de pappor som väljer att vara med sina barn lika mycket som den andra föräldern. Vi skulle tycka att en attraktiv arbetsgivare uppmuntrar uttag av föräldrapenning på lika villkor. Vi kvinnor skulle kanske inte gå miste om pension, löneökningar och avancemang inom yrket i samma omfattning som vi gör nu när vi är föräldralediga.

För mig är det så viktigt att mina två döttrar får leva och verka på samma villkor som män och idag får de inte det, bland annat på grund av stereotyper, skeva strukturer och gammaldags värderingar om familjen och könsroller.

Kanske, bara kanske, skulle just medvetenheten om strukturen göra att några föräldrar tänker sig för en extra gång när man ska vara föräldraledig eller vara hemma med sjuka barn. Om några faktiskt gör medvetna val, med jämställdheten i fokus, där det är möjligt så är det ett steg på vägen.
Så Heja Försäkringskassan som vill sätta fokus på en så viktig fråga!