Mitt i vildaste försommaryran börjar vi så smått räkna ner mot semester. Vi har redan roat oss på helgerna med besök i Slottsskogen, Liseberg, cykelturer med picknick och diverse andra nöjen, och snart är det midsommar, håhåjaja.
Kalasen har avlöst varandra och från och med lilla S och Morfars födelsedagar 12:e respektive 13:e april så har firandena duggat tätt. Senast igår faktiskt, då barnens moster, min syster fyllde ojämna år.
Förutom att det var väldigt roligt att leka med kusinen, så blev det en skräckblandad förtjusning då den 7-månader gamla schäfergossen Tor uppvaktade tjejerna lite väl intensivt.
- Inte äta upp mig! gnällde lilla S från mammas trygga famn och lilla E blev livrädd när han kom rusande som ett stort hårigt ånglok och slickade henne i håret.
Igår blev det också premiärtur för säsongen med båten. På förmiddagen åkte vi till Hönö och åt glass. Både lilla E och S var lite betänksamma inför båtturen men efter ett tag tjöt de av glädje över vågorna samtidigt som de höll i sig så hårt att knogarna vitnade.
Men allt är inte bara roligt. Igår brast det både för J och mig en bra stund efter läggdags. Vi påbörjar vanligtvis nattningsprocessen omkring kl 19 och det innefattar ombyte till pyjamas/nattlinne, tandborstning och avslutande sagoläsning med lilla E och S liggande i samma säng. Sedan ska det drickas vatten och på allsköns andra sätt förhala sänggåendet i det längsta.
För ett halvår sedan var det bara att lägga lilla S i spjälsängen, säga - God natt, sov så gott, ses i morrn, älskar dig, stänga dörren och gå, men nu är det slut med det...
Vi har blivit våra barns gisslan på kvällarna. Tvingade till underkastelse ligger vi still jämte våra ätteläggar och inväntar sömnen som aldrig kommer... Vi letar nappar och kaniner, vi sjunger Vargsången och berättar hitte-på-sagor, vi hyssjar och blir till sist arga på att det knuffas och trängs, byts plats och tjatas om fler sagor och sånger. Vissa kvällar har vi själva somnat av ren utmattning och vaknat upp lagom till sänggåendet...
Igår härdade vi ut i 40 minuter innan J med en uppgiven suck lämnade sängen. Snabbt gjorde jag honom sällskap, och ackompanjerade av ilskna och besvikna vrål, lämnade vi helt sonika sovrummet och stängde dörren.
Sedan... låste jag in mig på toaletten och väste fula ord en lång stund.
Skriken tonade så småningom ner och avstannade helt en halvtimma senare. Då somnade de äntligen... För att vakna alldeles för tidigt och pocka på uppmärksamhet. Och så börjar cirkeln om igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar