Utrustade med saftglas och färgglada sugrör, satt vi på sängkanten och torkade snoriga näsor, tröstade och vände på kuddar så den svala sidan kom upp. Vi bar ut våra små sjuklingar till soffan när de orkade ligga uppallade och titta på TV en stund, och bar sedan tillbaka dem när de somnat.
Vi trugade med glass och oroades när de små gav upp efter två skedar. Våra barn som nästan aldrig är sjuka, hängde som två trasor med feberglansiga ögon. Efter några dagar återhämtade sig lilla S och när hon levererade ett par rejäla raseriutbrott över småsaker förstod vi att hon var helt återställd. Men storasyster var det värre med. Trött och hängig, blek och tunn utan större intresse för något annat än att vila, var hon långt ifrån den glada och pigga flicka hon brukar vara.
Vi tog henne till Vårdcentralen i ett par omgångar, men de konstaterade bara influensa och meddelade att virus är bara att vänta ut. Nu har det gått över två veckor och hon är fortfarande inte helt bra. Febern är för all del borta men blekheten och de mörka ringarna under ögonen består. Nu först har hon börjat äta lite bättre men hon är trött.
Det är svårt att se sina barn må dåligt även om det är något man vet går över. När hostan skräller i bröstet och de gråter över värkande öron. Nu är det vila som gäller, och så får vi hoppas att båda är helt återställda efter helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar