Respekt för er old-timers där ute!

När vi rev mellanväggarna uppstod fula hål i vår annars så fina fiskbensmönstrade ekparkett. Ganska snart stod det klart att den typen av yrkeskunnande en lagning av densamma krävde, icke fanns att uppbringa bland golvfirmor.

Stavar av finaste tjock ekparkett, omsorgsfullt ihoppusslade för 65 år sedan av ett proffs, var numer en fin historia, och inget som moderna hantverkare ägnar sig åt. Trist! tänkte vi, och funderade på om det inte fanns någon pensionerad snickare eller golvläggare som skulle kunna hjälpa oss.

Någon som fortfarande har handlaget och kan knepen att få det snyggt. Så efter lite funderande skickade jag iväg ett mail till Veteranpoolen och fick nästan med vändande post ett meddelande om att de hade en pensionerad träslöjdslärare som nog skulle kunna passa för uppdraget.

Vilken lycka! Farbror Kjell var här en kväll i veckan och granskade vårt dilemma. Han kom med tips och goda råd, mätte och lade sig förtjust på knä och kände på golvet.

- Det här, sa han med ett belåtet leende, är det absolut bästa golv man kan ha. 65 år och lika fint och känn vilken tjocklek, vilken kvalitet! Det får ni inte i ett nytt golv!

Han har så rätt. Det som är gammalt är ofta gediget och äkta. Precis som han själv, och alla andra seniorer där ute. Alla som har jobbat hårt men med en yrkesstolthet som inte är så vanlig idag.

En annan grupp som också bör nämnas i samma respektfulla ordalag är alla tanter. Alla ni ordentliga, flitiga och rara damer som bar upp Sverige med ert slit. Ni som tog hand om hus och hem, man och barn. Ni som lappade, lagade, syltade, saftade, kokade, stekte och bakade. Ni som grävde i jorden, odlade och ansade, snålade och sparade för att få hushållskassan att gå ihop.

Ni är omskrivna i en fantastisk bok som jag måste få rekommendera. Den heter "De sista tanterna" och är en hyllning till alla de kvinnor som man idag går förbi på gatan utan att se. Tanterna i grå eller beige poplin-kappa och basker eller mössa, med handväskan i ett fast grepp och fotriktiga skor. De som är så oansenliga får här berätta sin historia och den är alldeles underbar!

Min mormor (frid över hennes minne) var en sådan tant. Alltid bullar i frysen och hemmagjord saft i skafferiet. Omsorg, flit och redlighet. Hon var en stor del av den lyckligare tiden under min barndom och jag är henne för evigt tacksam!