Bilar och tåg

Sköna maj förvandlades snabbt till "helt-uppbokade-galet-stressiga maj".. Men eftersom jag älskar ljus och värme, så kan jag leva med att våren är en av de mest hektiska perioderna på jobbet. Det ena väger liksom upp det andra. Nåväl. Helgerna är i alla fall fyllda av allsköns annan aktivitet och i början av maj fick jag till mig stora glädje en anledning att ikläda mig en kappklänning, små söta svarta pumps, vita handskar och en liten kuvertväska. Jag var tuperad till oigenkännlighet och mina ögon var vilt svärtade med eye-liner. Kort sagt: Jag blev en donna anno 1973. Och varför då, undrar den nyfikne läsaren.




Svaret är Volvo och muséets dag. I år var det 50 år sedan den unge chalmeristen Pelle Petterson fick möjlighet att som examensjobb designa en bil år Volvo PV. Det blev den sedemera legendariska "Helgonet-bilen" P1800.

Svärfar råkar äga en sådan bil och nu stundade utsällning och kortege till Götaplatsen för uppställning tillsammans med många andra Volvo-bilar från svunna tider. Jag var som sagt väldigt nöjd över att få dressa upp mig för att passa in i tidseran och jag kände mig väldigt 73. Tyvärr var det ingen annan som anammat chansen att få klä sig i stil med sin bils årsmodell och jag var sorgligt ensam. (Men jag kände mig sjukt snygg!)


Jag gillar bilar. Har alltid gjort. Men lika mycket som jag gillar bilar hatar jag numera tåg. Vems felet är varierar mellan trafikverket, SJ och några andra aktörer, men sju gånger av tio går det inte alls bra när jag åker tåg mellan Stockholm och Göteborg.

För en vecka sedan skulle vi upp över dagen, några kollegor och jag. Dit gick det över förväntan och vi var i tid, men hemresan blev en mardröm...

När vi nått Töreboda stannade vi och informerades om att en blixt slagit ner i ett ställverk och resulterat i strömlöshet på hela sträckan ner till Göteborg. Flera tåg stod nu stilla på spåret både norrut och söderut. Efter ca en timma fick vi veta att felet var lagat men att man bara kunde öppna ett spår och att signalerna var trasiga. Vi väntade igen... Ännu en timma passerade...Vi fick åka vidare till Skövde. Där fick vi vänta ytterligare i två timmar. Maten tog slut i Bistron och jag hade bara ätit ett äpple sedan lunch. Jag gick loss på en påse cashewnötter eftersom det enda som det fanns gott om var snacks och alkohol... Ständiga upprop i högtalarna informerade oss om att man inte hade någon information att ge...

När tåget väl började rulla mot Göteborg var jag trött, stel och hungrig. Vi skulle ha varit framme 20.17. Vi kom in på stationen kl 00.30.

Jag hatar tåg...