Ja nu blir det ännu ett stycke text om hur j-ligt livet kan bete sig, och önskar läsaren någon muntrare lektyr går det bra att byta sida.
Om några dagar blir lilla S 6 månader, och det är under så lång tid som jag endast har välsignats med fyra timmars sammanhängande sömn. Varje natt...
Det tär på krafterna att inte få sova, och alla som någon gång har drabbats av sömnstörningar vet att man till sist känner sig så tom i hjärnan att förståndet långsamt tycks sippra ut. Utöver det är storasyster, lilla E, är ett väldigt aktivt barn. Ett barn som kräver mycket stimulans, såväl fysisk som psykiskt. Ibland känner jag mig inte tillfyllest för att mätta alla behov och särskilt inte nu.
För två veckor sedan drabbades J av ryggskott. Ett sådant där när man stönande rullar på sidan ur sängen på morgonen, och nästan inte törs sätta sig, av rädsla för att musklerna ska krampa ihop totalt. Ett ryggskott som innebar att han i det närmaste blev helt invalidiserad och behövde assistans för det mesta. Plötsligt var jag ensamstående med tre behövande...
Att helt ensam hantera två småbarn är ingen lek. Jag bugar mig djupt i beundran för alla ensamstående föräldrar där ute. Ni är hjältar, inget snack om saken! Jag bröt ihop många gånger under de där dagarna och tyckte att livet var skit.
Samtidigt som jag skämdes djupt över mina tillkortakommanden som förälder, kände jag för första gången på riktigt länge efter hur jag egentligen mådde, och jag kunde konstatera att jag var slut. De nedärvda moderskrafterna som hållit mig uppe under ett halvår, var helt uttömda. Dränerade.
Mitt liv har reducerats till det absolut nödvändigaste. Att förse barnen med omvårdnad. Allt annat är på paus. Mina vänner, huset, trädgården, nöjen och tid tillsammans med J.
- Det blir bättre, säger ni nu. Och ja, det tror jag med. Men det är svårt att hitta styrka i det som ligger i framtiden. Och jo, jag har själv valt det här livet och givetvis älskar jag mina barn och skulle aldrig vilja vara utan dem, men låt mig bara få sjunga en klagosång och tycka lite synd om mig så ska jag snart samla ihop spillrorna av mig själv och ta nya tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar