När man befinner sig mitt i en rörig tillvaro tycks den stå stilla. Men till och med jag kan se att en ansenlig tid har passerat, sedan vår trio utökades till en kvartett.
Lilla S är åtta månader, har fått två små bedårande risgryn i underkäken och gör tappra ansatser att krypa. Hennes övningar i plankan imponerar stort,
och armhävningarna på tårna ser finfina ut. Sömnen är fortfarande katastrof-dålig, men så brukar jag också säga att hon är en fladdermus-unge precis som storasyster var vid samma ålder. Sova på natten är onödigt och tråkigt.
Lilla E som närmar sig två och ett halvt år har nu gjort en bullrande entré rakt in i trotsåldern. (Eller självständighetsåldern, som en del barnpsykologer hellre kallar den) Vi upplever hur en vilja av stål kan förvandla vår lilla rara dotter till ett ganska högljutt och argt monster med otaliga utbrott varje dag.
Så därför finns varken tid eller ork för mycket annat än att överleva dagen. Bloggandet som så mycket annat går på sparlåga, men samtidigt befinner vi oss i den tid som är barnens tid. Julen är faktiskt alla ungars, mer än alla vuxnas. Så jag försöker att ge dem allt som jag älskar med julen. Pynta med tomtar och ljus. Baka pepparkakor och dekorera pepparkakshus, sjunga julsånger och prata om när tomten kommer.
För som det heter i visan:
- Hejsan hoppsan fallerallera, när julen kommer ska varenda unge vara gla´.
Om jag kunde så skulle jag se till att den raden blev sanning för alla barn. För julen är i sanning barnens tid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar