Och så kom hösten...

Allting har en ände men korven den har två. Och semestern tog slut den med.
Vi var nöjda. Badrummet blev klart, vi fick bytt fönster på södersidan, vi var i Stockholm, Grisslehamn, Tyskland och Björkäng och hann besöka vänner här och där, samt företa oss en hel del båtturer.

Det är underbart att få komma ut i skärgården och vi har verkligen fått användning för vår båt. Det är inget märkvärdigt. En plastbåt; Ryds, 4,40 lång med en Johnson-motor på 100 hästar. (Och ja; det ÄR en för stor motor i förhållande till båten, men kära nån, det måste ju hända något när man gasar...)

Den tar oss dit vi vill och vi har varit på många öar och ätit god mat och god glass. Rörö, Källö-Knippla, Hönö, Fotö och Marstrand. Jag älskar verkligen västkusten och norra skärgården!

När badrummet blev klart började vi fundera över nästa projekt och kom överens om att högsta prioritet var dränering av grunden. Dystert kunde vi konstatera att den gjutna betong-altanen på sydsidan utgjorde ett hinder och tvunget måste bort.

I fredags hyrde J en bilmaskin. En nätt liten sak på 40 kilo med ett metallspett som hamrade sig genom betongen med ett öronbedövande vrål. Vi turades om att hantera monstret och svor långa ramsor när spettet fastnade och maskinen måste kastas fram och tillbaka med full kraft för att få det att lossna igen.

Hela fredag kväll höll vi på, och på lördagen kom J:s föräldrar och hjälpte till. Det började regna och efter ett tag var alla som dränkta katter. Regnvatten blandades med svett, smuts och sand, och stundom kändes allt övermäktigt. Det översta lagret var visserligen betong men under det hade man byggt upp med sprängsten. Allt ifrån stora stenblock ner till småsten och sand. Ofattbara mängder! Handskarna blev blöta och gick sönder i fingertopparna av slitaget från alla stenar. Vi bröt sten, lyfte sten, bar sten, vräkte ut sten i en sluttning i hällande regn.

På söndagen fortsatte vi med sammanbiten envishet och värkande kroppar. Våra ansträngningar gick nästan obemärkta förbi. I de sanslösa mängderna hade vi bara skrapat lite på ytan.
Men till helgen kör vi igen, och helgen efter det, och helgen efter det, och efter det och... Ja, ni fattar!