Vår första gemensamma semestervecka hade vi bestämt att besöka huvudstaden. Turista några dagar och sedan köra vidare till Grisslehamn där ena storkusinen bor.
Halv åtta på morgonen kom vi iväg och avverkade milen i tämligen rask takt. Tidig lunch blev det på ett hamburgerhak på vägen och vi nådde Stockholm lagom för att börja vårt turistande i gamla stan. Vi hittade en finfin parkering på Riddarholmen och påbörjade vårt strosande. Vädret var ömsom sol, ömsom en droppe eller två, men det gjorde oss ingenting. Vi besökte Livrustkammaren och fikade på Stortorget lagom tills solen dök upp igen. Så småningom drog vi oss mot Gärdet och lägenheten vi fått låna. Ett par hus från där jag bodde när jag gjorde ett gästspel på 1,5 år.
Efter lite uppackning och bäddande av säng bestämde vi oss för att promenera genom Östermalm i jakt på en bra restaurant. Det var svårare än vi trodde att hitta något lämpligt men till sist landade vi på ett italienskt ställe med gudomligt goda pizzor. Vi strosade en bit på Strandvägen och fick hoppa in i en port när himlen åter öppnade sig och generöst välsignade oss med lite väta.
Dagen därpå tog vi bilen och körde till Vaxholm. Jag har en släkting som bor där och vi hälsade på helt oanmälda och blev bjudna på kaffe i trädgården. På tillbakavägen kom vi överens om att även om Stockholm skärgård har sin charm, så kan den ändå inte mäta sig med västkusten. Landskapet med de kala, mjukt rundade klipporna som skiljer sig så mycket från inlandet är fantastiska, och vattnet är härligt salt. Möjligen är vi aningen partiska men kan ni hålla det emot oss?
Åter i stan blev det ett besök på Söder. Vi åt lunch på en uteservering på Medis och letade sedan upp Katarina Brandstation där exteriören är med i Nile City. Stadsmuseet hann vi också med och sedan blev det plötsligt dags för middag. Vi fick underhållning till maten då gatan utanför plötsligt fylldes av brandbilar, poliser och ambulanser. Någon hade känt röklukt och nu hissade man upp en stor korg med teleskopkran för att utröna var det kom ifrån. Efter en lång stund packade de ihop och åkte igen, det enda vi kunde se var att fönstren på översta våningen stod på vid gavel, inget annat.
Dag tre tänkte vi vika åt en båttur, kanske till Fjäderholmarna och dagen passade synnerligen bra. Det var redan varmt, trots att det var ganska tidigt, och solen strålade med full kraft.
När J startade motorn började något blinka i instrumentpanelen. Det var Laddningslampan... Jag kan inte mycket om bilar, men så mycket vet jag att det inte är ett gott tecken. Efter en stund under motorhuven gissade J att det var remmen eller remspännaren som varslade om uppsägning.
Därefter följde en sista dag i Stockholm vi lätt kunde varit utan. Utan att veta exakt hur långt bilen skulle gå innan batteriet la av, navigerade vi oss ut mot ytterområdena och märkesverkstäderna. För att göra en lång historia kort så avverkade vi tre eller fyra verkstäder som inte hade tid att hjälpa oss, och de hade ändå inte delar hemma. Det var en dyster stämning i bilen, och tystnaden ackompanjerades bara av lampans retfulla blinkande. Varje gång J gasade tändes den upp och på tomgång släcktes den. För att spara det lilla batteri vi hade kvar stängde vi av AC:n; radion och ljuset. Solen gassade obarmhärtigt och trots nedhissade rutor var det fruktansvärt hett i kupén.
Efter en stund gav vi upp. Vi befann oss i Kungens kurva och hade slut på idéer och verkstäder att fråga. Det blev köttbullar på IKEA och mycket funderande. Till sist avgjorde J att det var bäst att göra jobbet själv. Vi åkte till Mekonomen och köpte rem och remspännare och inne på Jula köpte han ett verktygsset och arbetshandskar. Istället för en båttur i skärgården stod han med huvudet i motorrummet i 25-gradig värme på en parkering. Efter drygt en timma, mycket svett och möda var han klar. Vi packade in allt i bilen och höll tummarna. Tyvärr hjäpte bytet inte. Lampan blinkade fortfarande och J svor fula ramsor. Nu visste han att det måste vara generatorn som var kass.
Vi ringde till min svåger som varit bilmekaniker och han tipsade om att det fanns begagnade generatorer att köpa på bildemonteringar runt om stan. Tyvärr låg de alla en bit utanför Stockholm och vi visste fortfarande inte om vi skulle kunna nå fram innan batteriet skulle lägga av, men vi hade inget val. Det hade blivit sen eftermiddag när vi rullade ut mot Huddinge och ett industriområde en bit ut på landet. Vi drog en suck av lättnad när vi nådde fram, och en ännu större när vi såg att de stängde kl 17 och vi var där 16. 30. Vi fick vår generator som suttit i en Audi TT och nästa mekanikerjobb påbörjades.
Under hela vår dag hade jag haft kontakt med kusinen som väntade oss i Grisslehamn och avlagt rapport, men vi visste fortfarande inte om vi skulle kunna ta oss dit. När J var klar var klockan strax efter fem och industriområdet var helt öde. Han startade motorn och äntligen funkade det!
Minns ni att jag redan före vår avresa påpekat att det väste och pös från avgassystemet? Det ljudet hade under vår tripp blivit avsevärt värre och en granskning av flexslangen mellan motorn och avgasröret bekräftade det jag misstänkt; det var hål!
Men missljud kan man leva med så länge motorn går och det gjorde den nu. Lättade påbörjade vi färden norrut och strax efter sju ankom vi Grisslehamn och en härlig grillkväll. Det var så trevligt att vi satt uppe och pratade halva natten och dagen därpå promenerade vi runt byn innan vi påbörjade återresan till Göteborg. Allt gick bra och vi unnade oss ett stopp i Gränna där vi köpte ett gäng polkagrisar, och ännu ett stopp utanför Borås där vi fick té och macka hemma hos mamma och pappa.
Vi det här laget väsnades vårt fordon något fruktansvärt och lät mer som en gammal raggarbil med hela avgassystemet på svaj. När vi kom hem var det sent och vi skrattade något hejdlöst när vi försökte smyga oss upp för backen hemma. Som tur var, var de flesta grannarna bortresta.
Som om J inte fått nog av att leka bilmek fick han allt vackert fortsätta visa sina färdigheter. Ett par dagar senare bytte han slangen och fröken Seat återfick sin ljuva stämma.
Vår första del av semestern var till ända och nu stundade nästa äventyr: Tyskland!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar