Musjakt!

Härom natten vaknade jag av att katten vispade runt i köket, på ett synnerligen misstänkt sätt. Direkt förstod jag att hon åter igen burit in en av sina troféer, beviset på hennes förträfflighet som jägare. Jag kastade mig upp ur sängen och in i köket, lagom för att se hur vårt lilla rovdjur misslynt petade runt med tassen i hålrummet mellan den nya badrumsväggen och golvet.

Jag svor för mig själv när jag sjasade undan henne och själv försökte spana ner i sågspånet men utan att se något. Att ha en mus under golvet i köket var inte något jag hade tänkt mig, men då jag inte kunde göra mer just då, återgick jag till sängen och mitt sovande.

Morgonen därpå låg både J och jag på golvet och lös med ficklampa ner i hålet och krafsade runt sågspånet utan framgång. Katten som för länge sedan tappat intresset, tittade oförstående på oss när vi grälade på henne om oskicket att ta in levande byten i huset.

Dagen gick och på kvällen satt vi i soffan och såg på TV. Plötsligt spratt J till och pekade mot matsalen. Och där på golvet satt en liten mus och tittade på oss. Vi flög upp ur soffan och försökte jaga in den i ett hörn men den var snabb och pilade in i köket igen. Vi tjöt av förtret och hoppades att den inte skulle dyka ner i hålet igen. Jakten fortsatte. Vi drog ut kyl och frys och lös med ficklampan i alla små skrymslen och vrår men tji mus! Uppgivet återvände vi till soffan. En stund senare när J kom in i köket hade den lilla gynnaren vågat sig fram igen och den här gången lyckades vi fånga den under en plastburk när den sprang på fönsterbrädan.

Försiktigt bar vi ut den i trädgården och satte ner burken på marken. När vi lyfte på den satt musen helt stilla i ficklampans sken och kikade på oss med sina blanka små ögon. Sedan skuttade den snabbt därifrån.