Semesterminnen

Det är ett tag kvar för min del. Till semester och ledighet. Men den 21:a juli är det min tur att mentalt stämpla ut och stänga av jobbet för fyra fria veckor.

Vi har inte planerat så mycket. Det blir att fixa med badrummet och göra lite korta dagsutflykter, kanske med MC eller båt. Annars ska vi turista i Stockholm några dagar, och sedan avsluta vistelsen i norr med att hälsa på min kusin i Grisslehamn. Om det hinns med, tar vi bilen och drar söderut, till Tyskland. Jag vill så gärna se det igen. Och vad är det då hon vill se, undrar du nu... Jo, jag vill återvända till Harz.

När min syster och jag var små tillbringade vi många husvagns-somrar i Bad Harzsburg, en underbar liten medeltidsby nära Goslar, en mindre väldigt gammal stad med korsvirkeshus, slott och borgar och mängder av rosor!

Jag minns morgonen när det var dags för avfärd. Mamma och pappa hade packat bilen och husvagnen kvällen före, och vi blev väckta okristligt tidigt. Sömndrucket vacklade man ut med sin kudde under armen och hörde fåglarna sjunga sin gryningssång. Det var redan ljummet i luften, trots den tidiga timman och det doftade sommar och solvarm bil.

Vi klättrade in i baksätet och kivades en stund om var vi skulle sitta, men vanligtvis slutade det med att jag hamnade på golvet med min kudde och en filt. (Tidigt i livet fick jag erfara, att man med en syster som är nio år äldre, sällan vann så många strider... )

Vi hade i alla fall laddat upp med serietidningar, våra Sony Walkman med kassettband, inspelade från Tracks och Rakt Över Disc och jag hade plockat med mig en större del av min imponerande samling mjukisdjur. Kort sagt; vi var resklara.

Jag minns den spänning och förväntan som låg i luften på väg mot färjelägret där vi skulle åka båt, något som jag var väldigt glad åt! Tax-free-butiken, de enarmade banditerna, ljuden på bildäck och skräckblandad förtjusning när bogvisir eller portar äntligen öppnades och vi fick köra ur det bullriga mörkret och ner på fasta marken igen.

Jag minns inte hur länge vi körde, men jag minns lunchpauserna på rastplatser där den enkla husvagnsmenyn erbjöd makaroner och falukorv, eller soppa med smörgås, alternativt fiskpinnar med pulvermos. Riktigt ledsen blev man bara när den vidriga trekantiga burkskinkan i gelé med sparrisstuvning serverades.

När det blev dags för saft och kaffe-paus var det Nes-cafe som gällde, eller "Näs-kaffe". Till det var det Wafferkex med citron eller choklad, eller i värsta fall vidriga mandelkubbar. Hade man riktig tur fanns det kammarjunkare med kardemumma!

Mina semesterminnen är ljusa och fina. Det var en underbar tid fylld av många upplevelser och sevärdheter. Det var vackra miljöer och spännande äventyr. Ibland lite väl spännande...

Vi åkte linbana upp på bergstoppen Brocken, där legenden säger att häxorna bor, för det är Blåkulla. Mina föräldrar underblåste gärna den myten, och jag smög omkring och undrade vilka av tanterna som var häxor. Ett år hade de någon festlighet med riktiga häxor som jagade skrikande barn över gräset. I albumet hemma finns en bild på mig när jag klamrar mig fast runt mammas hals, livrädd för häxorna. Den ömma modern gapskrattar på bilden och försöker balansera sin dotter som egentligen passerat åldern då man blir buren.

 Men det var en härlig tid. Och jag är så glad över att ha så fina sommarminnen. Nu får jag och J samla nya minnen tillsammans.