I denna ljuva sommartid

Midsommar kom och gick. Vi firade tillsammans med mina föräldrar och släktingar i Björkäng. Dansade kring midsommar-stången, åt sill och drack nubbe.

(I ärlighetens namn gjorde jag faktiskt bara det sistnämnda eftersom jag avskyr att leka offentligt lika mycket som jag avskyr sill, men det går alldeles utmärkt att äta köttbullar till snapsen kan jag meddela!)

På kvällen grillade vi och drack härliga vita viner från Frankrike. Även om vi inte kunde sitta ute, då det i vanlig ordning var tämligen svalt midsommarväder, så kändes det ändå att det är sommar!

På midsommardagen drog vi vidare till Småland för nästa kalas på söndagen då J:s farmor fyllde 90 år. Det var ett härligt gäng som träffades, över 20 gäster, unga som gamla.  Äldst var Greta med sina 90 år och yngst lilla Annie, tre veckor ung.

När vi sjungit och hurrat för födelsedagsbarnet, ätit och druckit i flera timmar, var det dags att vända hem till Göteborg. Vi kom hem vid åtta-tiden på kvällen och kunde konstatera att det var en ljuvlig försommarkväll. Solen stod ännu högt och det var helt stilla. Fåglarna pilade fram och tillbaka för att mata sina hungriga ungar och mellan varven sjöng och flöjtade de av hjärtans lust.

Vi bestämde oss för att ta en tur med båten och eftersom den ligger i en småbåtshamn bara tio minuters bilfärd från oss så var det snart gjort att hoppa ombord och kasta loss.

Det var fantastiskt! J:s mamma hade så förtänksamt packat ner en del överblivet från kalaset till oss, innan vi lämnade Småland, och snart satt vi förtöjda vid en kobbe och mumsade på melon, vindruvor, jordgubbar och snacks. Solen värmde skönt och vågorna kluckade mot skrovet. Måsarna höll sig på behörigt avstånd och allt var sådär perfekt som det kan vara, en svensk sommarkväll i skärgården.