Vi bor i ett bygg-kaos. Inte nog med att badrummet långsamt håller på att ta form; mitt i alltihop ordnades det renovering av tegelfasaden på södersidan. Väder och vind har gått hårt åt fogarna mellan telgelstenarna, och det porösa murbruket har börjat vittra sönder.
Det började inte bra. På Kristi Himmelfärdsdag ringde de från firman som skulle fixa jobbet och berättade att firman som skulle leverera byggställningen skulle komma redan på fredagen. Vi trodde att vi hade god tid på oss att ta bort betongräcket till den gjutna balkongen men nu blev det lätt panik. Utrustade med en slägga turades vi om att med råstyrka, ilska och envishet banka ner betongen småbit för småbit. Jag fick praktfulla blåsor i händerna och värk i kroppen i flera dagar efter det, men ner kom det sabla räcket till slut!
Fredagen var en klämdag och jag var ledig. Ledig och ledig förresten! Jag var hemma och tvättade, städade och förberedde J:s födelsedagskalas. Mellan varven spanade jag ut på gatan för att se när den där ställningsfirman kom men tji! Ingen kom...
På onsdagen veckan därpå kom tegelgubbarna. De stod och rev sig i huvudet en bra stund när det inte fanns något att klättra på, men några telefonsamtal senare (som lät ganska irriterade) lovade ställningsfirman att komma omgående. Nu blev arbetet försenat, men några dagar senare drog det igång.
Vet ni hur mycket det dammar och skitar ner när man skär ut gamla tegelfogar ur en vägg? Det visste inte jag heller förrän hela trädgården och mitt trädgårdsförråd under balkongen täcktes av ett tjockt lager damm. Efter att de dammat ner allt drog de fram vattenslangen och spolade... Det blev inte rent, utan resulterade i ett lager grå murbruksgegga överallt... Ställningen var inte helt inplastad som vi tydligen kommit överens om och allt spreds för vinden.
Nu har de ockuperat trädgården. Lagt upp lager med säckar på min nysådda gräsmatta, kastat verktyg överallt. En av dem hade slängt sin tröja över trappräcket och i natt regnade det. Ha! Det kan de gott ha för att de inte tänker längre än näsan räcker!
Utöver ett hafsigt och slarvigt arbete med att täcka, och en fullständig avsaknad av att vara lite rädd om närmiljön, berättade en av dem att han hade tagit två fästingar på katten och att hon bet honom. Klart hon gjorde! Hon känner inte honom och här tar han sig friheter. Saga är en väldigt speciell kattfröken med mycket integritet och det borde han verkligen respektera. Ge katten i katten!
Igår kväll samlade jag fimpar på gräsmattan och funderade på J:s utbrott där han i affekt vrålade att det aldrig någonsin skulle komma in en hantverkare mer i vårt hus. Jag är böjd att hålla med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar