Och så drabbade den mig... Jag som skryter om att jag så sällan är sjuk fick äta upp min kaxighet med råge. Redan på långfredagen började jag känna mig lite frusen och igenslammad och lagom till lunchen i Småland hos J:s föräldrar ville jag bara gå och lägga mig.
Efter två dagar på landet, som borde ha fyllts av härliga vårpromenader i solen men istället slutade i långa viloperioder i sängen med både snö och regn smattrande mot rutorna, drog vi vidare till Borås för nästa stopp på vår påskturné.
Stor familjemiddag med buffé innehållande påskens alla läckerheter och ett tappert kämpande att hålla en glad min när jag återigen bara ville gå och lägga mig.
Jag tyckte så synd om mig själv att jag inte bara överkonsumerade pappersnäsdukar och nässpray, men tyvärr även godis i mängder. Typiskt att just jag inte drabbas av dämpad aptit vid sjukdom, som de flesta andra normala människor...
Nu är jag inne på förkylningens femte dag och långsamt börjar febern släppa greppet om min arma kropp. Jag behöver inte längre snyta mig en gång i kvarten och min stackars trasiga näsa kan möjligen få en chans att läka ihop...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar