I tisdags företog vi oss återigen en köks-expedition och styrde kosan mot en av stadens många vitvaru-kedjor. Vi var på jakt efter en spishäll till vårt framväxande nya kök.
Inne i butiken blev vi snabbt uppmärksammade av en säljare, en ung tjej som direkt frågade om hon på något vis kunde vara oss behjälpliga.
Vi visste ungefär vad vi ville ha, och började diskutera en specifik hälls olika egenskaper samt kontrollerade måtten en extra gång. Till sist frågade jag (som inte är så bekant med just glashällar) om hållbarheten. Vad skulle hända om jag exempelvis skulle tappa något tungt på den?
För att demonstrera hållbarheten greppade hon snabbt en stekpanna och ställde ner den i en hastig och ganska omild rörelse med en skarp smäll. Inget hände med hällen. Sedan påpekade hon att det som var lite mer känsligt var den fasade kanten, och för att verkligen understryka det hon nyss berättat, slog hon ganska kraftigt upprepade gånger stekpannan mot kanten...
Pang! Föga oväntat gick hörnet mycket riktigt sönder i en skur av små glasbitar inför oss chockade åskådare.
Nu skulle man ju kunna tänka sig att den unga säljaren skulle skämmas en smula eller se lite besvärad ut, men icke! Hon fann sig snabbt och konstaterade bara att det nyss inträffade bevisade med all önskvärd tydlighet att just den fasade kanten var hällens svaga punkt.
Och det hade hon ju i och för sig rätt i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar