Vintern har kommit och som vanligt är stadens invånare lamslagna i mötet med "det vita guldet" som vår snöskottande granne kallar det med illa dold ironi. Han liksom många andra hatar snön så hett att den borde kunna smälta av känslostormen, men icke!
Såväl privatbilister som kollektivtrafik masar sig fram på vägarna och ändå inträffar ett flertal olyckor varje dag.
När jag vaknade i morse var det dag tre med snöfall och en ansenlig mängd hade nu samlats. På vissa håll hade den isiga vinden blåst upp riktiga drev och jag bestämde mig för att inomhusaktiviteter var att föredra. Egentligen hade jag behövt åka iväg och handla men eftersom vi bor i en brant och lång backe så var jag rädd att inte komma upp med bilen igen och jag kände verkligen inte för att kånka matkassar och barn i en isig rutchkana för att komma hem igen.
När J kom hem körde han snöslungan och röjde av det värsta sedan gårdagens omgång och sedan åkte vi tillsammans för att handla. När matkassarna var lastade åkte vi hem och konstaterade att det var riktigt halt på sina ställen. När vi nådde vår väg satsade J lite extra för att komma upp i backen, men det hjälpte föga. Bara en kort bit upp tog det stopp och han fick backa ner igen. Oturligt nog stod två bilar parkerade så dumt att det inte gick att ta ut svängen ordentligt med bra sats och nästa försök slutade även det med spinnande däck och rusande motor. När J lade i backen den här gången slirade det även bakåt och bilen gled på snedden, som en smörklick på en het potatis. Med en smäll for vi rakt in i en stenmur och gled längs med sidan. Backspegeln flög all världens väg och ett illavarslande skrapande ljud fortplantade sig i kupén. Lilla E som hade somnat till, vaknade med ett ryck och blev ledsen men lugnade sig snart.
Ledsen var även vår chaufför. Med sänkt huvud och en djup suck klev han ur för att besiktiga skadorna. Jag tröstade honom med att det kunde ha varit värre, vi kunde ha varit inblandade i en olycka där det inte bara hade blivit materiella skador. Bilen är försäkrad och allt går att lösa.
Vid en närmare granskning visade det sig att backspegeln tog upp det mesta av kollisionen och att det, utöver den, endast verkade vara bakspoilern som fått sig en törn. När vi konstaterat det gjorde vi ett tredje och sista försök att komma upp och den här gången gick det vägen. Slutet gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar