Barn säger ibland väldigt roliga saker, och även om lilla E just bara har börjat testa sitt förråd av roliga ljud och läten, så har hennes kusin, stora E, ett större ordförråd som ibland skänker oss många skratt.
Härom dagen var hon med sin mamma och farmor på kyrkogården där farmors föräldrar ligger begravda, och frågade då som barn gör, vart man tar vägen när man dör. Farmor berättade att hennes föräldrar låg begravna nere under jorden. Stora E funderade en kort stund på det och frågade sedan farmor om hennes mamma och pappa var hemma, nu när de var där för att hälsa på dem.
När hennes mamma sedan rensade ogräs med en liten kratta kring gravstenen utbrast stora E att hon hoppades att mamma var försiktig så att hon inte krattade någon i huvudet.
Andra små roliga episoder från min barndom:
Vid tre-fyra års ålder skulle jag gå på toaletten i mammas moster Kerstins sommarstuga. Nu hör det till historien att Kerstin var handikappad och hade en förhöjd toalettstol. Efter en kort stund kom jag tillbaka med oförättat ärende. Kerstin frågade om jag inte hade kissat, varpå jag beklagande skakade på huvudet och utbrast att jag inte kunde lyfta upp mig.
Barn vill ju gärna jämföra och granska och vid en kontroll framför spegeln med mamma vid min sida kunde jag besviket konstatera att vi inte alls var särskilt lika. Inte samma ögonfärg eller hårfärg, inte samma näsa. Men så kom jag på det. jag sträckte ut tungan och bad mamma göra detsamma. Och se!
- Mamma! Jag är lik dig på tungan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar